Iväntat ed krrelig oe ra öm, understö Iför den frivilliga sjukvårdsföreningen; me Iden högsta viljan, — som med titt hand oci lätt sione väger folkets frivilliga erbjudande; i hvad krigstjenst och sjukvård beträffar men med mycket allvar beaktar det officiell Joch reglementerade, ja till och med uniforms TT väsendets minsta detaljer, — har här iakttagi Jen betydelsefull tystnad. Det internationela i frågan rör neutralitetsI förklaringen under kommande krig för sjuk vårdens personal och materiel inom de olik: armberna, hvilken fråga utvecklades vic I kongressen i Gendve, som började den 8 Aug 1864 och hvars bestämmelser Sverge biträdt Dessa finnas också införda uti Författningssamlingen för 1864, N:o 85. så Numera hafva ock samtliga Europeiska regeriogar äfvensom de Nordamerikanska Fristaterna biträdt dessa stipulationer. Om den frivilliga sjukvården har det kungliga armbförslaget några välmenande, men otydliga ord: Visserligen har 1861 (bör väl vara 1863) års konferens i Genöve, genom realiserande af den stortänkta och menniskovänliga id, som grundlagt den internationella föreningen för frivillig sjukvård i fält, hvilken förening äfven Sverge tillhör, under de sista krigen visat ett i hög grad gagneligt inflytande; men, heter det vidare i förslaget, statens skyldighet att vårda den sårade och sjuke soldaten har dock derigenom i ingen mån förminskats. Någon internationel förening för frivillig sjukvård i fält finnes väl icke hos oss. Och skulle vi derföre tro, att man syftat på den här år 1865 stiftade Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke i fälto. Om så är, hade det varit på sin plats att anmäla denna frivilliga institution till riksdagens välvilja, i stället för att gifva ett testimonium paupertatis åt sitt förslag om den officiella sjukvården, till hvilket förslag vi emellertid skola snart återkomma för skärskådandet af några delar deraf. Det passar bra i stycke, att den, som saknar förtroende för en frivillig tjenstgöring af den civila läkaren, föreslår, att provincial-, stads-, lasarettsoch distriktsläkare må förpliglas att vid uppkommande krig, om behofvet så kräfver, med bibehållande af sin lön och mot särskildt arvode, tjenstgöra vid armåns fasta sjukhus eller vid depöter inom landet (se förslaget II. sid. 15). . Vi kunna ej inse, buru dessa redan konstituerade läkare kunna åläggas förpligtelser, som de ej vid befattningens tillträdande åtagit sig, och ej heller, hura blifvande stadsläkare, enär de af kommunerna tillsättas, kunna till dessa tjenstgöringar i staten förpligtas; lika litet som vi tveka att antaga, det samtliga civila läkareskola vid uppkommande krig, om behofvet så kräf. ver, erbjuda sig frivilligt till tjenstgöring vid fast sjukhus eller vid depöt inom området för deras vanliga verksamhet, om sådant möjigen låter förena sig med deras ordinarie befattning, och det så mycket hellre som de, med bibehållande at sin lön, erhålla särskildt wrvode. Med starka loford .blef, kort efter arnåförslagets aflemnande till riksdagen, den leri förekommande sjukvårdsfrågan anmäld Svenska Läkaresällskapet. Den blefiSällkapet åtskilliga gånger begärd på bordet, nen lyckades icke vinna någon uppmärkamhet. Föröfrigt hade redan då spridt sig lärstädes den förmodan, att det kongl. förlaget icke lär erhålia riksdagens bifall.