Å : r r f Isårade och sjuke i fä rlig. Vid de nyligen hållna uppbördsstämmorna för kronoskattens uppbärande, hafva så få inbetalt, att restlängden nästan utgör en kopia af uppbördslängden. (w. T.) Om Kapitlet Sjukvården, i det nya armöförslaget. I Om den frivilliga och officiela sjukvården. Så länge krig och läkarekonst funnits — och det är ju bra länge! — har man sannolikt insett otillväckligheten af de krafter, som stått till buds för att tillräckligt hjelpa de t. Man har väl städse betraktat denna otillräcklighet såsom en af I krigets olyckor, men också tröstat sig dermed, att denna olycka så tillsägandes tillI hörde kriget, att den vore en af detsamma nödvändigt betingad omständighet och således icke heller kunde afhjelpas. Det I högre armöbefälet har under pågående fälttåg mycket att tänka på ett ändamålsenligt anordnande af trupp och materiel. Det stra? tegiska är hufvudsaken; och omtanken om de sårade och sjuka kommer och måste kommå i sista rummet. Under sjelfva sammandrabbningen kan denna omtanka alldeles icke förefinnas; och efter striden är man uttröttad, eller måste det oaktadt tåga vidare och förfölja, eller egna tusende omsorger åt allt annat än sjukvården, den man ändock icke kan besörja. Krigets gång och följder ha upptagit all uppmärksamhet, Medgången har nemligen så mycket uppstämt och motgången i den grad nedstämt alla, så att ringa uppmärksamhet egnas åt frågan om de sårades vård, hvilken fråga af krigsbussen besvaras med en axelryckning och af menniskovännen med bredandet af ett sorgdok öfver krigets oundvikliga onda påföljd. Humana regeringar och humant krigsbefäl hafva gjort allt hvad de kunnat göra för saken; men detta har varit ringa eller intet, åtminstone otillräckligt. Så har tiden fortgått ända intill våra dagar. Och så finna vi t. ex. att, för vårdandet af de sårade ryssar, som qvarlågo på slagfältet vid Alma, under det de stridande armåerna genast efter drabbningen fortsatte marschen, ingen enda rysk läkare blifvit beordrad, men att på slagfältet, tillika med sin vaktsoldat; och en engelsk läkare hade frivilligt stannat qvar skötte dessa ensamma, under loppet af flera dagar, de omkring 700 svårt sårade fienderna. Vi tillstå, att de franska och österrikiska regeringarne gjort hvad de möjligtvis förmått och vida mer än hvad andra regeringar uträttat för ifrågavarande angelägenhet. De officiella åtgärderna hafva dock alltid förblif-it otillräckliga. Civilisationen har emellertid under allra sednaste tiden tagit frågan om hand och funnit: att den frivilliga sjukvården måste ovilkorligen komma den officiella till hjelp. . Det var förbehållet en engelsk qvinna, miss Florence Nightingale, att praktiskt hand: lägga denna 5 och taga om händer de fasta sjukhusen för engelska armen under i Krimkriget. Några år sednare egnade schweii zaren Henry Dunant, som i egenskap af tu-! vist. blef asyna vittne af det blodiga slaget : vid Solferino den 24 Juni 1859, sin upp-: ärksamhet äfven åt den hjelp, som på slagq l Å fältet och kort efter striden kan ifrågakomma. Dunant hade vid Solferino dels sett, dels hört omtalas, att det högst betydliga antalet sårade icke nog hastigt upphemtades efter striden; att, sedan drabbningen pågått under i mä af 15 falla timmar och mörkret in-: trädt, ganska många sårade blefvo: qvarlig-1 gande under natten på sjelfva slagfältet; att! flera bland dessa måste, i brist på lämplig läskande dryck och för att släcka törsten, som alltid är särdeles svår efter blodförlust, släpa sig fram till pussar, der de ur hålhanden drucko det blodbemängda vattnet (det hade regnat på ed att mången krigare i ein öfvergifna belägenhet högligen förbannade eller vemodigt beklagade sitt yrke, som, då olyckan är framme, röner otack för väl uppyllda pligter; och att man ännu på tredje lagen efter slaget kunde finna i dikena eller pakom buskar lefvande sårade soldater, som aturligtvis voro alldeles förlorade. Hans skildring Un jour de Solferino 4) var itt jämmerskri, som hördes med deltagande ifver den civiliserade verlden och framkallade n internationel konferens i Geneve 1863), vars hufvudsakligaste beslut var, att en konit6 skulle i hvarje land, på lämpligaste sätt ch med den resp. regeringens goda minne, ildas för åstadkommandet af frivilliga förningar i och för sjukvården af, detta lands urmå under pågående krig. Öfverallt har nan också skyndat att bilda sådana föreingar. För den jättestora verksamhet, som t frivilligheten i detta hänseende utvecklats inder det senaste inbördes kriget uti Nordmerika, hafva vi för några år sedan redojort i en följd af artiklar i detta blad, till vilka vi hänvisa. Alla rörhållanden ådagalägga sålunda, att let blir frivilligheten och folket sjelft, som nåste taga denna sak om händer, liksom det! n lifvit nödvändigt, att folket frivilligt bildat! ig till krigare. Äfven i Sverge har uppstått s n sådan frivillig förening, som existerar se-ri an ungefär fyra år; men den förer ett ty-mn ande lif, och skulle redan ha upphört, omv cke några få varmhjertade personer sökt bi-s! ehålla detsamma. Hvad denna förening syn le erligen saknar är brist på medel till anskaf-!t när af tillräcklig och god sjukvårdsmateel. Man hade just i närvarande stund och i te sammanhang med armå-organisationsförslaget a SES RE Wtgifven i Gendve November 1862. Jö SYST mana nde I as NR nte fån DT Väg tg FÅ ÅR PR AB PR NN ht ON ke FT ÖR AR AA AV AN AL