— Histslagt. I Marstrands-Posten läses följande, som blifvit samma tidning meddeladt: Såsom hvar man har sig bekant, har rådt och råder ännu, mestadels på landsbygden, en gammal inrotad fördom mot förtärande af hästkött, och detta icke minst på Oroust, hvarest, såsom man torde erinra sig, en bonde sistl. höst uppsade en torpare till afflyttning för det denne slagtat en häst och användt köttet till föda, såsom tidningarne berättat. I en annan trakt af ön, Morlanda socken, har under innevarande vinter, på ett både gen och menniskoälskande sätt, garfverifabriö Olsson på Lugneborg gjort mycket för att häfva denna fördom, ja till och med gifva den nådestöten. Han inköpte nemligen sistl. höst 13 st. hästkreatur, hvilka då, i anseende till foderbristen, såldes för billigt pris. Dessanedslagtades och hr O. lät kungöra, att ban försålde hästkött till det billiga priset af 75 öre pr lisp. Men icke nog härmed: hr O. kungjorde, äfven att fattige inom Morlanda socken af honom erhölle hästkött till skänks, om de ville afhemta det hos honom. Fördomen, som ännu i höstas var så stark, att t. ex. en bonde, som till hr O försålt ett hästkreatur, absolut förbjöd. att detsamma nedslagtades på hans egor, af fruktan för grannarnes spe och hån, har nu också gifvit med sig, att hr O. försålt omkring 25 lisp. hästkött. Men dessutom har hr O. till fattige inom socknen bortgifvit något öfver 60 lispund, och hafva flera af dessa upprepade gånger begärt och erhållit kött. Många eller rättare sagdt alla de fattige, som blifvit delaktiga af denna välgerninog, nedkalla nu varma välsignelser öfver hr O., som sålunda mången gång afvändt hungern från deras hyddor och skänkt dem en kraftig och helsosam föda. Ära åt den, Som ej skyr en uppoffring för att på en gång göra godt och utrota en gammal fördom. ;