på olika regementens eller kårers rang grundade företrädesrättigheter, armens officerare emellan, i fråga om turberäkning och befälsrätt måtte upphäfvas. De grunder för befordran, som inom svenska armen för närvarande följas, och hvilka i förslaget till större delen blifvit bibehållna, synas oss i allmänhet riktiga, om de blott tillämpas efter grundlagens bud, hvilka likväl tyvärr allt för ofta synas vara förgätna. Så mycket mera måste vi derföre på det bestämdaste protestera mot de nya åsigter, som af hr Abelin framställas i afseende på kapteners befordran till kompanieller sqvadronschefer. Hittills har denna befordran efter vanligheten gått i tur, utan att likväl vederbörande alldeies varit beröfvade möjligheten att från befattningen utestänga den komplett oduglige. Enligt hr Abelins förslag deremot skola hädanefter befattningarne tillsättas medelst kommendering på obestämd tid å generalordres. Hittills hafva de, som med en usel aflöning trälat ut sina bästa dagar, åtminstone haft den trösten, att, sedan allt annat hopp om befordran gått förloradt, i kompanichefsgraden få ett om än aldrig så torftigt uppehälle. Men enligt nämnde förslag återstår icke en gång denna tröst; ja, man kan icke ens lita på säkerheten af sin ställning, sedan man en gång fått den; ty när som helst kan man från densamma blifva godtyckligt aflägsnad och med familj satt på bar backe, om man det ringaste råkat misshaga någon vederbörande, Att härigenom hvarje kompaniofficerares medborgerliga och ekonomiska ställning blir i högsta grad bräcklig, ja rent af ätventyrlig, är klart. Vi hafva svårt att inse, huru någon under majorsgraden, hvilken ej har egna tillgångar, skall våga gifta sig. Men är meningen med åtgärden, att utsläc :a den sista gnista af sjelfständighet, som ännu förefinnes inom svenska officerskåren, då är medlet lika väl uttänkt, som säkert verkande, isynnerhet om man sätter det i förbindelse med åtskilliga bestämmelser i den nya militärstrafflagen. Att förslaget å hr Abelins sida tillkommit i god mening, derpå tvifla vi icke, med kännedom af hans redbara karakter; men att han dervid alldeles förbisett det vidsträckta utrymme, som genom dess tillämpning skulle lemnas åt den mest utsväfvande godtycklighet, detta kunna vi icke förstå. De åtgärder, som blifvit föreslagne i afseende på regleringen af befälets löner, tillfredsställa länge och: allmänt hysta önskningar samt torde derför vara egnade att öfverallt vinna bifall. Till dessa åtgärder räkna vi i främsta rummet alla boställens successiva indragning och utarrendering på längre tider (20 år) för statsverkets behof. äfvensom löif n: nernas utbetalning kontant och qvartalsvis samt beräknande i spanmål; vidare passevolansens upphörande vid värfvade armön samt alla rekryterings-, remonteringsoch utrustningsbestyrs öfvertagande för kronans räkning af förvaltningsdirektioner; sedermera ackordsamorteringens öfvertagande af statsverket 0. s. v. Så rättvis och ändamålsenlig sistnämnde åtgärd än måste anses, kan man likväl ej annat än beklaga de stora, fastän oundvikliga utgifter från statsverket, som derigenom, liksom genom lönernas kontanta utbetalning under det första året, blifva en följd. Lönerna synas i allmänhet jemnt fördelade i förhållande till graderna, om man äfven skulle kunnat önska att subalternerne, till undvikande af skuldsättning, erhållit något högre lönebelopp. I allmänhet synes hr. statsrådet Abelin åt hela detta invecklade ämne hafva egnat mycken uppmärksamhet. Hvad förslaget innehåller rörande sjukvården skall ofördröjligen i vårt blad upptagas till skärskådande i några särskilda artiklar. Den föreslagna organisationen för Gotlands nationalbeväring är följande: Värnepligten varar i 32 år, nemligen från fyllda 18 till fyllda 50 år; till fyllda.60 år de icke krigsduglige föreslås värneskatt. Infanteriet antages komma att utgöra 8000 man, hvilka indelas på 2 regementen, hvardera med 4 bataljoner på 1000 man. För denna styrka föreslås en befälskader af 1200 man underbefäl, förutom 112 officerare. Artilleriet skall ökas till 5 fältbatterier (på 6 kanoner), hvilkas stam bör utgöras, dels af det nuvarande värfvade artillerikompaniet å Ihvarjemte befälet något ökas. För hvarje 150,000.-rdr i fastighetsvärde. levereras 1 dragI gens befattningar blifva, såsom hittills, förenade. , Öfningarne för infanteriet blifva följande: förberedände öfningar under: de 2 första åren, liksom de för fastlandets beväring föI reslagna; I derpå trenne års rekrytöfningar, nemligen I första året 30, andra 15 och tredje 15 dagar; sedermera 6 dygn hvarlannat år under 6 år samt hvart fjerde år under den återstående Ttiden, tillsammans 48 dagar; I infanteriets samtlige öfningsdagar uppgå I således till 116 dagar. Samma öfningar I gälla äfven för artilleribeväringen. Befälet Joch stamtruppen erhålla naturligtvis förlängI da öfningar. Att Gotlands försvar genom denna organisation skall blifva betydligt starkare än hittills, är klart. Och intressant skulle vara, Tatt se huru förslaget i praktiken toge sig ut, I då här tillämpas systemet af bevärlmgstrupp I med befälskader. En annan sak blir emel-IHertid, huruvida gotlänningarne underkasta sig Iden från 72 till 116 dagar förlängda öfningstiden, och huruvida statsverket kan åtaga .tsig den med 313,000 rdr förökade kostnaden. (!— Ur rent militäri i åligger det ytterligare hvar och en att biträda ,vid fältarbeten. Af de 32 bevärings-. klasserna utgöra de 5 första rekrytklasser och de 27 öfriga ållmänna beväringen. Förl: 74 man, dels af de 2 till artilleri förvandlade lindelta båtsmanskompanierna (260 man); dessutom uttagas 480 bevärings-artillerister, . I häst. Militärbefälhafvarens och landshöfdin-j