att plötsligt åter förlora hvad man nyss rodde sig rätt säkert ha vunnit? Doktorn sade att en dylik kris förvandlar hela sinnesarten. Jag måste väl finna mig deruti att den nya, friska, lefnadsglada sjäen, som han räddat åt sig ur feberparoxysmerna, icke mera har något minne af hans fordna dödskamrat. : Må det så vara! För mig skall hån all id förblifva densamme som han en gång varit mig. Den 5:te Februari. på aftonen. I Lyckönskningar från pap pg. De ha framkallat tårar 1 mina ögon. Nej, jag var verk-; igen lycklig, då man beklagade mig, och jag är olycklig, sedan jag åter tillhör jorden och skall fröjda mig åt denna. Dessa ödsliga vinterdagar, under hvilka solen redan åter framträder med vårkraft, söra mig i högsta grad olycklig både till kropp och själ. d Den 6:te. Midt i min nöd i går framblänkte åter nom mig en gnista af mod, så att jag slutade att skrifva, trädde :ram till fönstret och stod så väl en timme och blygdes inom mig öfver min feghet, min sorg och min otacksamhet mot Gud. Hvad sade det väl, det der vackra språket, öfver hvilket jag förr så käckt kunde predika? Ty jag har en menska varit, Och det är att vara stridsman; Nåväl, det var icke bestämdt att englavingar ännu skulle växa ut je mig. Jag måste ännu en tid arbeta och röra mig med mina menniskoarmar, ja, äfven slå mig fram med dem, om så behöfs, och vara glad om jag en gång kan få lägga dem om en älskad menniskas hals och för ett ögonblick låta dem hvila ut der, Att jag lärt att känna