OBOTLIG. ) NOVELL AF 5 Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C. J. Backman. Och så hans allvarliga uppmaning, att icke taga någon läkare till råds, som endast kunde ge mig falska och bedrägliga svar, emedan allesamman ville skona sina patienter! Hans: rörelse vid afresan, hans beröm öfver min ståndaktiga fattning. Och dock kan jag icke vara ond. på hosom för allt detta; han vet ju icke huru lifvet, hvilket hans bakslughet återskänkt mig, först i det ögonblick, då jag gaf det förloradt, syntes mig rätt ömkligt, eländigt och icke värdt att ega; huru bittert det är för mig att ännu en gång lefva för något hvarför jag redan är. död; att låta mig åter behaga det som nu dubbelt misshagar mig, sedan jag lärt känna någonting bättre, högre-och friare, än ett flickdagsverkes trånga enahanda inom skrankorna af kälkborgerliga seder och oseder, observerad, bedömd och beklagad af undra så kallade vänner och bekanta, med hvilka man är så föga bekant, att de anse det bästa inom en för det sämsta! Jag måste sluta. Mina tankar förirra sig uti en vänlös framtids mörka natt; de klaraste punkterna äro en svag skymning, i hvilken jag igenkänner pappas och min Ernsts ansigten. Huron strålande var icke ) Ba A, B. vr 35. 26. 28-40, 42, 45, 47, 49, Så 3, 05, 7, GD, 62-04 ET