Aftonbladet – 24 mars 1869, sida 3

MåSv UppgalL Ull 13 Tar vo OC, HDL of et 20 öre, sor sten olen kostat. I afseende på ; resultatet i öfrigt af ifrågavarande försök ; hade föreståndaren för smidet vid Störfors, !hr Palmberg, meddelat: att vällningen hade att lika fort och väl, som om endast sten; kol blifvit använda, och att genom begagnåndet af torf tillsammans med stenkol ernås tvenne fördelar, nemligen dels att stenkolens hopbakande i koltornet förekommes, j hvarigenom en jemnare vällning uppkommer; ioch dels att till någon del förekommes steni kolsstybbens framrusande i vällrummet, hvili ket ofta förorsakar braker i stångjernet, — ;hvadan också hr Paimberg förklarat sig i mycket nöjd med det vunna resultatet. Genom hr Falkmans bemedling hade äfven försök gjorts att begagna rörtorf till bränsle för ångbåtar, dervid tvenne ångslupar, tillfhöriga Stockholms åvgslupsaktiebolag, blifvit janvända. Försöken verkställdes af bolagets öfvermaskinist, under inseende af bolagets verkställande direktör. br Backert och inspektören för Stockholms ångslupar löjtnant Ahlbaum, således af sakkunniga och intresserade personer. De anställda försöken äro så upplysande, att vi anse oss böra fullständigt referera dem. Det första försöket gjordes med en ångslup, i hvars maskin draget är dåligt. Den bölls oafbrutet i gång under 60 minuter eldad med rörtorf och i 60 minuter med bästa engelska cokes. Torfven gaf ett medelångtryck af 50 skålpund och torfåtgången var 8 kubikfot, eller 120 skålpund. Cokesen gaf ett ångtryck af 47 skålpund och cokesåtgången var 2,5 kubikfot, eller 25 skålpund. Det andra försöket gjordes med en ångslup, som går emellan Gustaf TII:s staty och Museitrappan; det fortsattes under 13 timmar med. rörtorf och under lika lång tid med cokes. Angtrycket var i medeltal tör torf 45 skålpund och med cokes 42 skålpund. Torfåtgången var 55 kubikfot, eller 825 skålpund; af cokes 15 kubikfot, eller 450 skålpund. — Det visade sig, att cokesen lemnade mer aska än torfven, och den obetydliga rök, som förmärkts under torfeldningen, åstadkom icke någon elak luktislupen. — Cokesen kostade pr kubikfot 30 öre, rörtorfven ej fullt 3 öre. Kostnaden för bränslet var således: Vid första försöket, för 2,5 kub.f. cokes — 75 öre, D:o för 8 torf — 24 öre. Vid andra försöket, för 15 cokes 4rdr50 öre, D:o för5ö5 -torf 1rdr65öre. Töljaktligen kostade eldningen med torf omkring två tredjedelar mindre än eldning med cokes. Det omnämnda bolaget, som eger 37 ångslupar, använde år 1868 omkring 175,000 kubikfot: cokes, som kostade bolaget vid pass 52,000 rår. Om i stället rörtorf bade anrvändts, så hade kostnaden allenast uppgått till omkring 17,000 rdr. Bolagets verkställande direktör är nu benägen att så fort sig göra låter införa torfeldning å bolagets åvgslupar. Den enda olägenket dervid är det stora utrymme som torfven upptager; men han anser att derna olägenhet lätt kan öfvervinnas, emedan ångsluparne i allmänhet göra korta resor. För utrönande af verkliga förhållandet med den gjorda invändningen, att torf visserligen förr, men icke numera, skulle begagnas å de baierska jernbanorna, hade hr Falkman vändt sig till Sverges ministeri Baiern, 3. exe. Due, genom hvars välvilliga bemedling hr Falkman erhållit ett den 10 sistl. Januari af generaldirektören för kommunikationsanstalterna i Baiern afgifvet svar på åtskilliga af hr Falkman framställda frågor. — I afseende på de baierska statsbanorna upplystes, att år 1846 började torf användas 1lokomotiverna, hvarmed ännu fortsättes å alla banor söder om stationen Nördlingen; att dessa banor äro till antalet: 10, med en sammanräknad väglängd af 119,s7 mil: att deremot steneller brunkol användas å alla de norr om Nördlingen liggande statsbanorna (109 mil); att å de förstnämnda banorna, som till en stor del ärobelägna i bergstrakter, förekomma flera svåra lutningstörbållanden; att en mycket stark godstrafik eger rum å samma banor, och att de drifvas med tort, emedan derpå finnas rika tillgångar, hvilket deremot icke är förhållandet norr om Nördlingen, der banorna förses med stenkol från Westphalen och Sachsen; att bränsleförbrukningen å alla baierska statsbanorna för närvarande utgör omkring 15 millioner kubikfot, deraf 1,500,000 centner skärtorf, 25.000 centner presstorf, 350,000 centner brunkol och 1,500,000 centner stenkol; att kostnaden nu befunnits vara å en Wegstunde (— omkring 13 svensk I mil) för lokomotiv af klassen B3i Augsburg för skärtorf 40,76 kreutzer (1 kr. — 2,5 öre), för stenkol 46.37 kr.; i Minchen för skärtorf 41,51, för presstorf 39,14 och för stenkol 49,50 . — eller på hvarje 1s milen besparing i kost: nad, då skärtorf begagnas. omkring 15 öre il Augsburg och 20 öre i Minchen. Chefen för baierska kommunikationsanstalterna har i ett! till regeringen den 16 Juli förl. år afgifvet. utlåtande, sedan han redogjort för det ofvananförda m. m., yttrat: Dessa ekonomiska förbållanden torde, i förening med afscendet å den inhemska torfproduktionen, klart ådagalägga det rätta deri, att isynnerhet emedan pldning med torf väsentligt bidrager till att: skona pannor och maskiner, bibehålla sådan ! eldning å de uti torfdistrikten liggande baierska statsbanorna. Man skall tilläfventyrs invända, att den bsierska torfven måtte vara bättre än den svenska. Men förhållandet är alldeles icke så, enligt en mängd analyser som hr F. erhållit å såväl baiersk som svensk torf, och det framgår äfven af den berättelse, som öfverdirektören Styffe afgaf till fullmäktige i jernkontoret, efter en af honom företagen utländsk resa, kvarunder den stora torffabriken i Häspelmoor i Baiern, hvilken tillhör staten, besöktes. Hr Styffe yttrar nemligen, att hos oss (i Sverge) mångenstädes finnes torf, som till och med är bättre än den vid Haspelmoor,. Skulle nu den invändningen göras, att den baierska torfven är af bättre beskaffenhet än den svenska, på grund af det sydligare läget — ehuru en sådan åsigt är orimlig, enär torfmossorne blifva sämre ju ängre i söder de äro belägna och icke förekomma under eqvatorn — så skall man väl dr rk PR rosea