Aftonbladet – 24 mars 1869, sida 3

— Vanskötta gator och vägar. När tan under höst och vår eller under en slaskig vinter eller en regnig. sommar passerar en del aflägsnare gator här i hkufvudstaden, så föranledes man ifrågasätta om härstädes helt och bållet sakvas den polisuppsigt öfver väghållningsskyldighetens uppfyllande, som eljest öfverailt i landet utöfvas. Vissa gator befinna sig nemligen i ett så uselt skick, att de äro för åkande ytterst besvärliga och för gående nästan fullkomligt ofarbara. Vi tala icke nu om de stonsatta gatorna, ty på dem kan man, fastän de på sina ställen äro mm piga och svåra nog, likväl praktisera sig fram, utan risk att fastna eller drunkna i dyn, utan vi åsyfta de ostenlagda gatorna i stadens ut: kanter. Och sådana finnas, hvilka, ehuru ganska starkt trafikerade, lemnas i det mest bedröfliga, för att-i ke säga skamliga, skick. Må man t. ex. i dessa dagar försöka experimentet att till fots göra en promenad Rörstrandsgatan framåt till Carlberg, och man skall kunna öfvertyga sig om sanningen afi vårt påstående. Hela denna väg, från det ställe der stensättningen upphör i trakten af mekaniska vedhuggeriet, ända fram till Rörstrands egor, ntgör en enda dypöl, genom hvilken det är omöjligt att vada fram, utan att smörjan stiger högt öfver galoscherna. Och detta är stråkvägen till en stor barmhertighetsinrättning — Sabbatsberg, med flere hundrade åldriga, skröpliga och med skodon icke särdeles väl försedda understödstagare, af hvilka de, som äro i stånd dertill, väl behöfva dagligen begifva sig till stadenatt förvärfva något bidrag till sitt uppehälle; till! ett stort -industrielt etablissement med en talrik arbetarepersonal, som måste från staden hemta sina förnödenheter, och slutligen till krigsskolan med dess talrika personal. en väg som denna talrika befolkninog och de, som med densamma hafva någon beröring, måste passera för att komma till och från den öfriga staden, får opåtaldt lemnas i sådant skick, att hvar; och en, som har någon föreställning om for-i dringarne på en vanlig landsväg, måste vara; öfvertygad, att om det vore en sådan, så skulle vederbörande kronobetjening bestämdt åtala och låta bötfälla den väghållningsskyl-! dige. Men här är den väghållningsskyldige! icke en stackars bonde eller torpare, utan en afdelning af Stockholms drätselnämnd, och: förmodligen vågar sig polismyndigheten icke; på dennå korporation med någon erinran om dess skyldighet att hålla gator och vägar i farbart skick. Att brist på medel icke kan förebäras såsom skäl för den oförsvarliga försumligheten ådagalägga vederbörande just i, dessa dagar då de företagit sig att, troligen med rätt stor kostnad, låta macadamisera. Carlbergs-allen, hvilken knapnast har någon j trafik eller åtminstone icke 1åzon som kan; på minsta sätt jemföras med den, som fram-! går öfver Rörstrandsgatan. i SNART TANT SA ——.! rr