— Kristina Nilsson. Ianledning af vår landsmaninnas uppträdande på Stora operan I Paris såsom Margareta i Gounods Faust yttrar tidningen IOrchestre följande: Efter fru Miolan-Carvalho, som har sjungit Margaretas parti omkring 300 gånser i Paris och 200 gånger i provinserna och utomlands och som vi hoppas snart åter få höra här, beifdes det ingenting mindre än en konstnärinna af fröken Nilssons värde för att utan fara trotsa jemförelsen med hennes ryktbara öreträdarinna. Vi skynda att förklara, att fröken Nilsson härvid haft en framgång, som minst är lika fullständig, lika lysande som i hennes skapelse af Ophelia. Hon är i alla afseenden en fulländad typ af Margareta. Man skulle ingenting kunna ha att anmärka mot uttrycket i hennes ansigte, i hennes gester, hennes ställningar och sätt att föra sig. Hvad sången beträffar, kunna vi ej annat än konstatera en beundransvärd fulländning. Fröken Nilsson har i denna roll utvecklat en talang såsom sångerska, i hvilken röster, stilen, smaken, känslan, uttrycket och exekutionen i samma grad väckt hänförelse i hela salen. Hon sjöng visan om Konungen i Thule och Juvel-arian med en framgång, som ännu mera ökades i duon med Faust i innrocksscenen, i scenerna uti kyrkan och i fängelset, der hon visade prof på beundransärd dramatisk känsla. Fröken Nilsson förändrade ingenting i sin roll; hon sjöng den sådan kompositören skrifvit den, någonting så sällsynt, att det länder henne till förtjenst. och att man måste lyckönska henne deröfver. Vi tvifla på, att fröken Nilsson, som redan hade sjungit Margaretas parti på italienska operan i London, kan der ha skördat lifligare, mer entusiastiskt bifall, än hon er. höll på stora operan. Man åtnöjde sig joke med att applådera och ropa in henne; fler buketter nedföllo vid hennes fötter under loppet af denna representation, af hvilken hon skall bevara det ljufvaste och mest smickrande minne.