Aftonbladet – 18 mars 1869, sida 2

ännu en gång falskligen lofvades en seger, hvars trukter han dock icke skulle kunna komma att njuta! , Den 20 Januari I går var jag hemma. Jag har obetänksamt lofvat doktorn, att icke lemna rummet förrän han lemnat mig tillåtelse dertill. Vetenskapens ära stode på spel, sade han, ifall jag genom ett lättsinnigt öfverdåd bragte hans diagnos på skam. — Föröfrigt är det nödigt för vår vän, tillade han. Tidigt i dag på morgonen kom han sjelf på besök till mig. Gud vare lofvad, det kunde icke vara . bättre och mera förhopphingsfullt med Morrik! Jag vågade icke råga, om han :frågat efter mig och om han saknat mig. Han måste sofva mycket. Regn och snö derute göra mig min fångenskap dräglig. Jag skall väl komma att stanna hemma hela veckan. Jag . känner förötfrigt alldeles icke någon låg att sammanträffa med menniskor. Jag var en osäker sällsam fruktan inom mig, illdess jag erhåller svar från min gamle vän. jag vet icke med hvilken min jag skall berakta menniskorna; såsom en som endast ör en kort rast hos dem, innan han åter ager till vandringsstafven, eller såsom en om besinnat sig och ämnar stanna qvar. Jag har en så osäker och hemlös känsla . edan det der nattliga samtalet, att jag icke nner mig hemma hvarken der uppe eller r nere. Jag känner mig riktigt husvill. Jet förekommer mig som om alla menniskor är måste betrakta mig med misstänksamma lickar, såsom polisen betraktar en lösdrifare, hvars pass icke är i ordning och som icke an fullt göra reda för hvarifrån han komer och hvart han ämnar sig. Och så att behöfva lefva ännu en vecka denna ovisshet och förvirring, äfven om han kk. ra HI nr Al —