Temligen obemärkt af den svenska allmänheten har sedan en månad här pågått det s. k. adelsmötet, som nu samlats första gången efter det riddarhuset genom representationsreforraen förlorade hela sin politiska betydelse. Det torde kunna anses ganska ursäktligt att, då nu riksdagen är församlad, den allmänna uppmärksamheten egnats raera uteslutande åt de sambhällsvigtiga frågor, som behandlas inom de båda kamrarne, så att icke tillräckligt intresse funnits qvar för de ämren, som under de sistförflutna veckorna en och annan aftonstund med grmaldage ståt och högtidlighet tagits uner behandling på riddarhussalen: om nya stipendier å i kadettskolefonden, om tryckning af gamla donationsbref och testamenten, om ändring i sättet för utlåning från riddarhusets kassor och fonder, om öfverlemnande till k. biblioteket af 53 folianter från riddarhusarkivet, om tryckning af gamla riddarhusprotokoller o. s. Vv. Bland de frågor, som vid detta adelswöce skulle förekomma, var det dock er, som i någon mån töretedde ett allmänr.arg intresse. Det var frågan om upphörznde af adelns forum privilegiatum. Denna fiåsa har varit under behandlin; vid flera riksdagar på den senare tiden. vid den sista ståndsriksdagen 1866 framlade lagutskottetet ett förslag om fullständigt upphäfvande af undantagslagstiftningen i detta hänseende, hvilket förslag antogs af borgareoch bondeståndet, hvaremot adeln och presteståndet antogo ett förslag om upphäfvandet af forum privilegiatum endast i fråga om vissa brottmål. Då lagutskottet inbjöd borgareoch bondeståndet att förena sig om sistnämnda förslag, bifölls detta af bondeståndet, men förkastades af borgarståndet, hvarigenom frågan förföll såsom beroende på öfverensstämmelso mellan alla fyra riksstånden. Borgarståndet ansåg det nemligen icke vara skäl att i detta hänseende göra en partiel förändring; den offentlighet, som behandlingen af gröfre brott, begångna af adelsmän, erhölle genom handläggning. vid hofrätterna såsom första instans, skulle väcka ovilja mot privilegiet och bidraga att påskynda undanrödjandet af det abnorma förhållandet. Ett vid 1867 års riksdag väckt förslag rörande denna sak blef af båda kamrarne antaget och riksdagen aflät till K. M:t en skrifvelse derom, att den för sin del beslutit upphäfvandet af den ännu qvarstående delen af adelns forum privilegiatum, genom hvilken dels adliga bouppteckringar, arf, testamenten och förmynderskåp, dels vissa gröfre brottmål, i hvilka frälseman är anklagad, skola handläggas af hofrätt såsom första domstol. Riksdagen påpekade i denna sin skrifvelse, att genom den nya konkurslagen, enligt hvilken adliga konkurser handläggas af häradsoch rådhusrätter samt genom andra nyare författningar, de ännu qvarstående stadgandena om särskildt forum för adelsmän innebära de största inkonseqvenser och föranleda hvarjehanda omgångar och ökadt besvär, hvarefter riksdagen yttrar: Stadgapdena. angående adelbs särskilda forum afva sålunda, äfven der de qvarstå, förlorat sitt ursprungliga sammanhang och de kunna derföre nu mindre än någonsin anses såsom en verklig förmån för ridderskapet och adeln. Om man äfven fäster mindre vigt vid den omständighet att trälsemännen derigenomi gå miste om en instans i deras arfsoch förmynderskapstvister, hvilket visserligen bereder skyndsamhet, men också i samma mån minskar säkerheten i dessa tvisters pröfning, så är det dock otvifvelaktigt, att för det stora flertalet af ridderskapets och adelns ledamöter, som bo aflägse från den hofrätt, under hvars jurisdiktion de lyda, både besvär och kostnad vållas genom ifrågavarande privilegium, som hindrar dem att i sådana cakla ärenden som boupptecknings ingifvande, testamentsbevakning och förmyndareförordnande vända sig till domstolen i orten, under det att de i vida vigtigare och lika grannlaga saker måste underkasta sig samma domstols jurisdiktion. t Då detta riksdagens förslag emellertid var af den beskaffenhet, att för dess antagande (EVECADDARISTYSIEIFD JUNE SS NOR NESRT ERT RETT AOL