Aftonbladet – 18 mars 1869, sida 1

DA ETC VOSS RESA pa ST RR TE EE Joch att af den för år 1868 uppkomna vinst I må till riksgäldskontoret för statens allmänna behof aflemnas så stort belopp, att riksban-;I kens hela bidrag till statsverket blifver 1 2,500,000 rdr, eller alltså 504,352 rdr 23 öre; det tredje förslaget är såsom reservation af -I gifvet af åtskilliga andra kammarens ledaI möter i bankoutskottet och afser, att af riksbarikens, under år 1867 upplupna, vinst en summa af 1,500,000 rdr må för statens allI männa behof till riksgäldskontoret anvisas, I för att under loppet af detta år utbetalas; -Å och att af riksbankens, under år 1868 upplupna, vinst en summa af 1,000,000 rdr, må, I på samma sätt för statens allmänna behof I till riksgäldskontoret öfverlemnas under loppet af år 1870, på tider som bankofallmäktige ega rätt bestämma. Det var om antagandet af antingen det förstnämnda eller sistnämnda af dessa förIslag som man kämpade i andra kammaren under den redan på f. m. började och ganI ska länge i går afton fortsatta debatten, medan deremot utskottets förslag lemnades alldeles åsido. För bifall till K. M:ts förslag om anvisande af hela bankovinsten för de båda åren 1867 och 1868 yttrade sig finansministern frih. af Uggias, frih. Gripenstedt, hrr Hedlund, Lindström, Ocklind och v. Troil, Finansministern fäste uppmärksamheten derpå, att 1s af det sex-millioners inhemska: lånet skulle nästa år betalas och att det endäst. funnes trenne sätt att skaffa medel till denna inbetalning, nemligen antingen att använda besparad tillgång, att pälägga särskild beskattning eller ock att ånyo upptaga ett lån. Enär af dessa tre utvägar den första väl vore den naturligaste och då för ändamålet behöfdes både 1867 och 1868 års bankovinst oafkortad, anhöll tal., att kammaren måtte, i likhet med hvad i den kongl. proLa föreslagits, medgifva att äfven hela 1868 års vinstmedel måtte till riksgäldskontoret öfverlemnas. Tal. stödde sin a derom, att ett dylikt öfverlemnande kunde ega rum i förening med upprätthållandet af bankens ställning, på bankofullmäktiges eget utlåtande i frågan, der de visa att hela 1868 års vinstmedel kunna från banken öfverlemnas utan det ringaste men för bankens säkerhet. Skulle riksdagen emellertid genom att neka dessa medels utgående till det belopp tal. hems ällt göra antingen ökad beskattning eller upptagande af nytt lån nödvändiga, ville tal. hafva i protokollet antecknadt, att regeringen vore fritagen från allt ansvar härutinnan. Öfriga talare på denns sida framhöllo äfven det riktiga och välbetänkta deri, att för behofvens fyllande använda en befintlig tillgång, hellre än nya skatter eller lån, helst då detta kunde ske utan den ringaste olägenhet för banken. På den andra sidan, hvars talan förnämligast fördes af hrr Indebetou, .C. Ifvarsson,. Key och Björck, förfäktades deremot den åsigten, att alltid någon del af bankens vinst borde för banken bibehållas. Man trodde för öfrigt att genom besparingar i de föreslagna utgifterna tillgångarne skulle blifva tillräckliga äfven om det anvisade bidraget af bankovinsten minskades med en million. Hr Björck uppställde till och med den märkliga satsen, att det icke vore finansielt oriktigt att, om möjligen brist uppstode, upptaga ett tillfälligt lån för att hjelpa sig ur det värsta bryderiet. Den elatligen anställda voteringen utföll med 93 röster för det af denna sidas förslag, mot 61, som afgåfvos för utskottets. Andra kammarens majoritet visar sig sålunda fortfarande omfatta den åsigt, att, påsamma gång som man klagar öfver de dryga skatter, som trycka folket, man kan lemna obegagnad en befintlig tillgång af en million rår, genom hvars anlitande man skulle kunna bereda någon lindring i skattebördorna, för den händelse att tillgångarne i alla fall försloge till utgifternas bestridande, eller, om detta icke vore fallet, åtminstone undvika upptagandet af nya skatter eller nya lån för att fylla behofrven. Högst besynnerligt måste det förefalla hvar och en utanför stående betraktare, att kammaren anser staten böra lägga upp kapitaler under en situation sådan som den nuvarande, då en af kammarens mest framstående ledamöter antager möjligheten, att man skall behöfva låna för att bjelpa sig ur det värsta bryderiet. Skälet föregifves vara, såsom våra läsare funnit, omsorgen om bankens konsoliderande. Härvid är likväl att märka, för det första, at! alla tyckas eljest vara ense om, attriksbanken är fallkomligt solid och att dess grunda är mer än tillräckligt såsom fond i förhållande till omfattningen af bankens rörelse, samt, för det andra, att samma sida, som vill reservera bankoinkomsten åt banken, städse påyrkar dess användande till förstärkande af lånefonder, uti hvilka banken fastlåser sina tillgångar på sådant sätt, att de äro alldeles oåtkomliga och oanvändbara för att anlitas såsom reserv i händelse af någon oförmodad påtryckning. Det är emellertid starka anledningar antaga, att det just är dylika lånefonders förstärkande, som utgör det bestämmande motivet för de fleste majoritetsledamöternas votum. Det skattdragande folket, som får anskaffa medel på annat håll till statsbehofvens fyllande, tages vid dylika tillfällen icke med i räkningen, efter hvad det vill synas. I likhet med hvad kammarens tillfälliga utskott hemställt, afslog andra kammaren åtskilliga motioner om ändringar och tillägg i k. stadgan den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen i riket, angående ändrinar i gällande bestämmelser rörande trafiken å statens jernvägar, angående ändring af den föreskrifna tiden för omjustering af mått, mål, kärl och vigter, om debitering och uppbörd af afgifter till härad eller tingslag, om kronouppbördens på Öland. fördelning i två terminer, om ändring i grunderna för deltagande i byggande af kyrkor m. m., samt om mantalsbestyrets öfverfyttande från häradsskrifvarne till länsmännen; hvaremot kammaren -godkände en af dess tillfälliga utskott på grund af hrr Jöns Olssons och P. Nilssons motioner gjord hemställan, att riksdaaon3 skriftblka matta anhälla att K Mb