dyr, fastän den vid grufvorna fås i hvad Mängd som helst och af utsökt godhet till fabelaktigt billigt pris —— 55 ä 65 proc. malm för 3—7 mark t6 ton. Helt anvat blir fallet, när våra bergslagsbatör, Nynäsbanan och Hangö-Petersburgbanan blifvit öppnade, Gö proc. malm, som i England betalas med 22—26 s sterl. pr ton, kan då säljas till 13—18 s. vid Tammerfors, Päijäne och Saima samt en storartad jernhandtering der uppstå, hvars alster öfver Helsingfors och Wiborg taga sin naturliga väg till Petersburg för att vidare spridas öfver Ryssland och Asien, — Präkolsjernets öfverlägsenhet till redskaper och maskiner skall vid förbättrade kommunikationer snart i Finland framkalla en verklig jernindestri, hvilken der såsom öfverallt mer än något annat skall höja landet och ett idogt folk genom jernförädling vinna rikligt arbete och utkomst, i stället att som nu trotsa naturen, der inga skördar stå att vänta. Häraf skall tydligt följa en sterk tillväxt i inrikes sjöfarten, bättre betalda jordbruksoch fiskeriprodukter samt öfverallt höjda egendomsvärden och nytt lif i handel och vandel, Finland står nu lågt, men tio år härefter skola helt andra förhållanden ha inträdt. Men är Hangöbanan en lfsfråga för Finland, är den det i nästan lika hög grad för Ryssland, hvars hela export och import nära hälften går öfver Petersburg. Denna stad har såsom medelpunkt för hela Rysslands handel ett högst ofördelaktigt läge, då dess hamn är stängd af is omkring Te månader af året och så uppgrundad, att mestå delen af dess skeppning måste gå öfver Kronstadt, som väl medgifver en månad längre seglation, men betungar trafiken med en afgift för pråmning till Petersburg af i medeltal omkring 10 pund sterl. pr ton — ungefär det pris, hvartill man i stort kan frakta varor på jernväg från Hangö till Petersburg. Vid inbrytande mörk årstid, eller redan från början af September, är Finska viken ett af de farligaste farvatten att navigera och derför kan man räkna nio fulla månader af året, som Petersburgshandel företrädesvis skall söka uthamnarne Hangö och Baltisport vid ändan af Finska viken. Summan af Petersburgs ständigt växande export och import uppgår nu årligen till omkring 750,00) tons eller 18 millioner centner, hvaraf ojemförligt största delen går på England och således blott undantagsvis kan begagna de stora europeiska jernvägarne. Nu går visserligen nästan hela denna oerhörda trafik sjövägen af brist på jernvägsförbindelse med uthamnarne, likasom ännu af samma skäl Rysslands stora exportar iktion på floder och kanaler uppnå Petersburg, men härigenom drabbas hela handet af lika lång förlagsränta å 10—15 proc. på ett försäljningsvärde af tre ä fyra hundra millioner riksdaler. Detta är vigtigaste skälet hvarför Ryssland, som eger bättre vattenkommunikation än något annat land på jorden å sina talrika segelbara floder och kanaler, likväl nu inom få är har nedlagt öfver tusen millioner riksdaler på jernvägar, mestadels radierande från landets hufvudstad och förnämsta kapitalbassin. Dessa jernvigars främsta uppgift är saledes just att utföra och afsätta årsproduktionen redan samma höst och vinter, hvilket då måste ske hufvudsakligen öfver Hangö och Baltisport. Således behöfver man ingalunda vara optimist för att antaga, det nära hälften af Petersburgs handel eller omkring 8 millioner centner måste gå på jernväg till dess begge uthamnar loch häraf nära hälften att transitera Sverge, om blott jernvägarne förstå sin fördel och T hålla tillräckligt billiga frakter. I Då en banas lutning och krök hållanden väsentligt inverka på möjligheten :Jaf billig trafikkostnad, bör man hoppas att I detta tages i vederbörligt betraktande vid I byggandet af hela jernvägen från Hangö till Petersburg. Afven är det af vigt att finska ,Istaten vid Hangöbanans koncession förbet ning inlösa delen från Hangö till Hyvinge, I sjelfva nyckeln till hela Finlands utveckling v loch förutan hvilken en bana från Ilyvinge , I till Petersburg måste blifva en kräfta för I landet samt knappast kan betala drifkostI naden långt mindre ränta och amortering. e Men hela jernvägen från Petersburg till tHapgö måste af lätt insedda skäl vara färi I dig nästa böst eller samtidigt med Baltisa I portbanan. 1! Nu till en annan, länge omtvistad fråga, s) huru länge Hangö hamn kan anses stängd ,laf is. Denna fråga utreddes temligen fullr I ständigt redan år 1862, när dåvarande cheI fen för finska lotsverket med stöd af Hangö lotsjournal uppgaf fyren under 13 år i medeltal varit släckt för oöfverskådlig is 82 dagar samt hamnen stängd af is III dagar årligen, hvilket föranledde en hop reklamationer och intyg från sjelfva Hangö, hvaraf bevisades att fyrhållningen sköttes oförsvarligt -loch att fyrmästaren släckte fyren då han n tyckte att sjörarten kunde vara slut för året, ; hvarpå han flyttade in i landet till en egene I dom, som han ej lemnade förrän han fått veta att sjöfarten var i full gång på våren a då fyren åter tändes. Vår generalkonsul i a, Helsingfors, Dahlfelt, som i denna frågas utredande inlagt stor förtjenst, visade i en s rapport till generalpoststyrelsen att sjelfva n hamnen i medeltal under de sista tio årer blott varit stängd af is 22 dagar ärligen sams att ätven de år, då den varit tillfrusen, isbandet i allmänhet icke sträckt sig längr ut till sjös, än att man med lätthet kunna at ) kommunicera med land. Detta öfverensstäm a, mer äfven med förhållandet vid de fyrar på svenska sidan, som hafva ungefär lika läg till sjös, som Hangö. Klart är att någo! gång Östersjön kan tillfrysa långt ut och al sjöfart sålunda för en tid afstängas, me detta inträffar mycket sällan och bör ej hin dra oss att draga vinst af tiden, då de fverkligen kan fortgå. Vilja vi ligga på lat sidan, komma för öfrigt nog andra att tag tt lofven af oss och begagna fördelarne af e -så länge som möjligt öppen sjöfart. — Bäd 3 Hangö och Baltisports hamnar äro om vin tern lika behöfliga, ty den vind, som någo gång fyller den ena hamnen med drifsis oc ll pörsnagor förhindelsen från sjön. rensar p Ci lar först 9 -12 månader efter deras produk-! håller sig rätt att mot någon billig förhöjONA mma fa fa Oc: oh Få ot fn