Aftonbladet – 17 mars 1869, sida 3

Het är kåndt, huru den för sin stora sparsam et allmänt värderade Underlöjtnanten George srown (i Hvita Frun) under sång uttrycker sin ingtan att få skåda, hvem som detta brefvet krifvito. Gnolaovde, liksom den med munlås föredde Trollflöjts-Papageno, under Violin-accomngnement, hvarvid det intressemta pizzicatonaner et ynnligen begagnas, längtar också underecknad att få skåda, hvad Hr Advokat Fiskalen rifvit till den Kgl Hofrätten om det Sa inska kinneriet. — . Beträffande anledningen till atälets anställande ndt Sablin, har insändarens Örebro-koffespondent, vilken är änställd i Sannings-Gudinnans tjenst, neddelat, att redaö för flere år sedan blefvo samelige Häradsskrifvarne i Örebrg Län af konungens 3ef:de eller Landshöfdinge tet förständigade lerom, att debetsedelslösen icke fing6 beräknas å issa medel, t. ex. brefbäringsafgift och snöploglagsnedel; men då Sählin icke rättade sig efter öfverhetens i Örebro lagförklaring utan efter gällande örfattningar, lät man honö förstå, att han för in genstörtigher skulle kommiä att plikta, hvadan andsfiskalen Källström beordrades att gälla Sahin inför Pontius Pilatus i Sköllersta. De öfrig Häradsskrifvarne i Länet hafva deremot allt hitntills beskedliyt ställt sig vederbörandes förklaring ch förständigande sill noggrann efterrättelse. Tvarföre kunde icke Sahlin göra detsamma? Derföre att han var genstörtig. Åtittran ordning var let minsann förr i tiden; ack ja! jag ininng den jufva tiden, jag minns den som i går, då för i åa 5 årtionden sedan vid ett visst Läns LandsKansli åtskilliga smärre mål och ärender, isynnerhet sådana, soti könde inregistreras i genstörtighets-diarium, afgjordes medelst 2 Karbaser, en större och en mindre, och inort hvilket Län fanns ti Fjerdingsman, mycket stark i juridiken, men ogement klen i logiken, som i sina embetsbref till ortens Länsmär, hvilken såg nt som ryk för tusan samt af unga och gamla kallades Fabrorn, titulerade den senare vördnadsfull öfverhet. Huruvida det var samme Länsmarl, som utanpå sing embetsbref, till efterrättelse för brefbärarne, tecknöde dessa ord: fortskaffas med ridande häst och karl, sådant vet insändaren ej med visshet. Lika med salig Peter Jönsson i Träslända, hvilken i lifstiden uti ett Bondeståndets plenum upp; lyste, att han i ungdomen af sin gamla mor vid sninnrocken i det närmaste hade inhämtat all den djupa tbeologiska lärdom, hvaraf han var i besittning, fick undertecknad, då han var liten, af sin mamma veta, ätt förståndet följer vid tänkandet vissa bestämda teglor eller lagar, hvilka uppgifvas i Logiken eller Förståndsläran. För den i juridikens irrgångar oinvigde vill det synas gom de klara förståndslagarne, åtminstone vid juridisk behandling af en sådan bagatellfråga, som den om debetsedelslösen, skulle få göra sig gällande; nen så tyckes icke vara fallet, efter hvad man inhämtar af Hr Advokatfiskalens till Hof-Rätten ingifne besvärsskrift, hvaraf utdrag förekommer i den af en embetsbroder författade uppsats 4 Dagligt Allehanda för den 24 nästl. Februari. Den icke lagfarne läsaren må sjelf afgöra på hvilken sida han vill ställa sig, förståndets eller juridikens. Uti berörde uppsats åberopas författningar, som innehålla dels att Häradsskrifvaren skall debitera alla ordinarie eller e. 0. utskylder eller sammanskott af menigheter, hvilka af Kronofogden upppäras och dels att lösen till vissa bestämda belopp får beräknas för debetsedlarne i förhållande till desammes slutsummor, desse senare må afse hvilka debiterade medel som helst. Således om mats t. ex. skulle antaga, att den gamle välkände Cajus vore en. aktad samhällsmedlem i Abdera och Ordförande i dess Kommunalstyrelse samt såsom sådan borde betala alla utskylder, som derstädes kunde ifrågakomma, vore ju han också skyldig att betala den debetsedelslösen, som kunde belöpa i förhållande till alla dessa utskylder. Enligt logiska lagar måste således häraf uppkomma följande förnuftsslot: Cejus betalar debetsedelslösen å ala utskylder i till dessa utskylder räknas brefbäringsafgift, snöploglagsmedel, ja äfven bärtmorskelön, profosslön m. fl. för den husliga trefnaden och allmänna välbefinnandet nödvändiga bidrag; alltså måste Cajus betala debetsedelslösen å brefbäringsafgift, snöploglagsmedel m. m. En icke juridisk men i den rena allmänna 10; iken till busbehof bevandrad menniska kan väl knappt hinna till slutet af berörde kategoriska förnuftsslut, förr än han blir extrajudicielt nödtvungen att i S:t Britas och öfriga helgons namn vördsamt fråga, hvarföre icke Hir Advokatfiskalen kan finna det vara med juridikens fordringar förenligt att debetsedelslösen bör af Cajus betalas jemväl å debiterade brefbäringsi afgifter och snöploglagsmedel? Då Hr Advokat I fiskalen, lika med K.B:de i Örebro Län, antager att .Pastori Örebro anslagen kronotionde icke redovisas , li kronoräkenskaperne, utbeder sig insändaren att få hänvisa till Kgl. Kammar Collegium och Kammar . Rätten, hvarest upplysning utan tvifvel beredvilligt skall meddelas derom, att all kronotionde, i Sverige 1 nemligen, så väl den kronan bebållne, som anordnade, om just precist icke från Ottar Wendelkråkas och a Björn Jernsidas tider, åtminstone under de 2 å -I senare århundradena redovisats i Krono Räkenskapen. Om man skulle understå sig i djupaste underdånödmjukhet att till den vidtlagfarne divisionen i Kgl. HofRätten, som skall handlägga ifrågavarande . högvigtiga mål, framställa den frågan omm icke för den arme Sahlins skull nåd måtte få gå för rätt; kan måhända för det närvarande annat svar derpå t icke meddelas, än det en Universitets-Waktmästare afgaf, då Studentkandidaterna gycklande begärde, latt han skulle insinuera hos examinatorerne istut ) dentexamen, att de måtte godkännas i examen, I vvi få se hvad vi kunna göra, då vi komma t far 1 kulteterna. Då ifrågavarande åtal afser ett sådant brott, ., I som i 9:de 8 af Strafflagens 25:te Kapitel omförr mäles, eller att en embetsman skall under flera år t, å menigheter hafva lagt högre skatt eller utsk; Id, tt än beviljad och påbuden varit, så lärer väl dels rr I ansvaret för ett sådant groft brott böra bestämmas ai förhållande till beloppet af de obehöri-en påje lagda skatterna eller utskylderna och dels den 1. uppgift å beloppet, som vederbörande åklagare aI medelat, få såsom trovärdij och autentisk anses. k I senare fallet inhämtas af Utslaget, att Sahlin ke str 1 J 4 4 ; 3