DEBOTLIG. 7) NOVELL Ar Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C.J. Backman. Han nickade svagt och slöt åter till ögonen. På eftermiddagen kom läkaren. Denne åtminstone mäste jag undantaga från den anklagelse jag nyligen gjorde, att herrar doktorer äro ena klena själasörjare. Han log, då jag berättade honom hvarföre jag hade stannat här. Hade Morrik redan talat med honom om mig? Jag skulle knappast tro det. Men ännu mera än genom aflösningen af plifräddarinnan, hvars välgörande inflytande på sjuka nerver förmodligen syntes äfven honom vara temligen problematiskt, vann jag hans belåtenhet, då han hörde talas om Morriks tre timmars sömn och fann pulsen förbättrad. I det jag följde honom ut, vågade jag göra honom en fråga rörande sjuk-uomens sannolika utgång. Han ryckte på axlarne. — Faran är ännu iote förbi, sade han. — Jag visste väl det! Klockan sju återvände jag hem till mig; betjenten vakar hos honom under natten. Han sof då jag gick, och kände icke en gång min hard, då jag berörde hans. Jag vill nu gå och lägga mig att sofva, för att i morgon åter vara på min post. Sedan lång tid tillbaka bar det icke varit så lugat ) Se A. B. nr 25. 28 84-40, 42, 45, 47, 49, 51, 58, 05, 57, 60 och 62; : l