Aftonbladet – 16 mars 1869, sida 2

af en gåta. Måste det då komma derhän, o min Gud!... Och jag som aldrig ett ögononblick hade kunnat ens tänka mig möjigheten af att han skulle kunna gå bort före mig! Den 12 Januari på aftonen. Nu har jag ändtligen uppnått min önskan. och den frid, som jag känner inom mig, ä1 väl värd den strid jag först måste genomgå Jag kommer från honom, jag var hela dagen hos honom och ämnar mig dit i morgor och alla dagar, så många de än kunna bli Huru jag kunde öfverlefva natten; det vet endast Gud, med hvilken jag talade unde: mina ljusa mellanstunder, sedan jag under de mörka stunderna: hade af smärta och tröst: löshet helt och hållet förlorat känslanat honom :och mig sjelf, och. hela tillvaron, — tid och .evighet hvirflat omkring mig, ungefär son vattenhvirfveln Kring en viljelös träbit. På morgonen badjag värdinnan gå bor till hans bostad och fråga huru det had varit med honom under natten. Hon berättade, att en tjock dam : med blondå lockar men redan till åren kommen; hade öppna för henne och att herr Morrik sjelf hade legat i rummet innanför och talat i feberyrse så högt att man kunde höra dat derute Damen hade frågat henne från hvilken bor kom och derefter visat henne sura miner oc! affärdat henne med det korta svaret, att all var på samma sätt som förut. Detta vållade mig en ny förskräckelse; jag vet hvad han tänker om lifräddarinnans lenge menniskokärlek, och att här ittills på allt sätt sökt att undvika henne Och nu är hon hos henom, lyssnande til hans feberfantasier och under de ljusare ögonblicken plågande honom med sin eviga efterhängsenhet!... Denna föreställning förmådde jag icke uthärda,