Aftonbladet – 15 mars 1869, sida 4

ban v po Marieholms station fördes de i en vagn gena 1 upp till tingshuset, under bevakning af tvenne p ,. I lisgevaldiger och en vaktknekt. En föga talri L folkmassa, endast bestående af omkring 100 pe ) soner, var der församlad. Den ökades mot mic b dagen till mellan 2 och 300, men förhöll sig ful ? I komligt tyst och stilla. Från Gärsnäs hade ir el funnit sig åtta bönder, hvilka på Tullbergs upt g ) maning deltagit i rörelsen, men sedan ångrat si och återgått till sina skyldigheter. En af den i Berggren, hvilken inkallat de andra 7 som vittner afgaf inför domstolen den förklaring, att Tullber medelst sina svekfulla förespeglingar öfvertala r dem att vägra förrätta deras arbetsskyldighetei Han hade mot betalning låtit dem få del af han bekanta jordeböcker och han lär äfven ha försäk rat, att egaren af Gärsnäs, ryttmästaren FH Rosencrantz, icke hade laglig rätt till mer än e) obetydlig del af byggnaden, nemligen ett torn samt af de tillhörande 1500 tnld jord endast : I tnld, hvilka utgjorde trädgården. Allt det öfrig Ivar böndernas. Han hade derjemte uppmana I dem att, om vräkningsåtgärder mot dem vidto 1 gos, möta våld mot våld. Tullberg och Eskil Larsson hade inkallat ett be tydligt antal personer, för att i saken höras. Se bönder från Kärrstorp erbjödo sig gå i borgen fö; Eskil Larsson, hvilken begärde att blifva satt på fri fot. Häremot protesterade likväl allmänna åkla garen, på grund af att Eskil Larsson begått för falskning i Fårs härad: han begärde att såväl Tull. I berg som Eskil Larsson skulle i häktet qvarhållas så mycket mera, som han hade sig bekant att de ämnade emigrera till Amerika. Detta bestreds lik: väl af de båda anklagade. — 15 eller 16 bönder Herlöf begärde få ställa borgen för Tullberg, om hvilkens redbarhet de förklarade sig vara öfvertygade. Flera andra bönder från Wanstad, Röddinge och Baldringe erbjödo sig likaledes gå i borgen för honom, med den försäkran, att skulden till det onda som skett, var herremännens och allmaktens. som gifvit dålig gröda. De hade derföre anmodat Tullberg skrifva för dem; de hade narrat och u, pr viglat honom, men han icke dem. De begärde derföre, i likhet med 8 bönder från Barsesäck, att han försattes på fri fot. 6 bönder från Kärrstorp gingo äfven i full borgen för honom. Det svider i våra bröst, sade en af dem, att se den hederlige Tullberg så illa behandlas. Tullberg yrkade att, enär bevisningen under RR varit snarare friande än fällande, få vara på fri fot under rättegången. Eskil Larsson begärde detsamma och att blifva skild från målet. Allmänna åklagaren bestred detta och begärde uppskof för att få flera vittnen afhörda, samt för att öfverbevisa Tullberg och Eskil Larsson om bedrägligt förhållande samt om andra brott, begångna i Färs och Herrestads härader. Omkring kl. 7 afkunnades utslaget, enligt hvilket Tullberg och Eskil Larsson förklarades genast skola ställas på fri fot mot borgen. Ordföranden, revisionssekreteraren Anderberg, reserverade sig likväl med hänseende till Tullberg och förklarade sig vara af olika åsigt med nämnden. Utslaget sattes emellertid genast i verkställighet, och såväl Tullberg som Eskil Larsson begåfvo sig skyndsamt från tingsstället, der Tullbergs hustru och ena dotter, som är förlofvad med Eskil Larsson, voro dem till mötes, hem till Kärrsto; , hvarvid de närvarande af allmogen, omkring 150 personer, naturligtvis icke kunde neka sig det nöjet att med några hurrarop visa dagens båda hjeltar sin sympati. å — Mordet å skrifoaren Nyman. Jönköping den 13 Mars. Ransakning hölls i torsdags med förre musikanten Söderström, häktad för mordet å skrifvaren Nyman. Söderström, född 1823, är af medelmåttig kroppsbyggnad, ansigtet prydesaf ett par yfviga miästacher och polisonger, och ansigtsuttrycket förråder ej hårdhet men beslutsamhet. Han vidhöll nu sin, vid ransakningen efter det af honom begångna mordförsöket 1865, gjorda bekännelse, att grunden till hans hat mot Nyman är att söka deruti, att N. af S. mottagit en arfförskrifning å 500 rdr, men derpå hade 8. aldrig bekommit mer än 25 rdr: vidare hade N. hindrat hans befordran, åstadsommit boskilnad, slagit S., och i öfrigt med ord och åtbörder gjord allt för att förbittra S. if. Alltsedan Söderström på våren 1867 kommit ir fängelset hade Nyman förföljt honom på det ätt att N. mutat personer hos hvilka S. bott, ch derigenom fått S. uppsagd till flyttning. ;å t. ex. hade Söderström under en månad vungits att byta om bostad fyra gånger. Slutigen hade N. lofvat att gifva S. -respengar till Imerika; men detta löfte hade N. upprepade ånger återtagit och på nytt gifvit, och på detta ätt bragt Söderström uti ett förtvifladt tillstånd. Jagen före mordethade desammanträffat och då ade N. ytterligare gjort S. till föremål för hån ch begabbert Häröfver råkade S. uti ett si ppretadt tillstånd, att han icke fick en blundå gonen på hela natten, och på fredags morgon eslöt han att skjuta Nyman hvar de träffades, ren han ämnade icke uppsöka N. Försedd med n pistol, den han laddat med kula, styrde S. först osan mot östra delen af staden och sedan tillaka mot vester Smedjegatan framåt. Hunnen idt för Traktör Bergs krog fick han se Nyman tta vid fönstret, och då blef 8:s förut fattade eslut att döda N. ännu fastare, hvarför han ick in på krogen och, såsom förut nämnts, satte tt beslut äfven i verket. Ett vittne berättade. tt S. strax efter mordet uti ett närgränsande im fallit på knä liksom till bön; men då han kort erpå affördes till fängelset hade han vid passendet förbi Nymans döda kropp sparkat sakta till ;nna, under yttrande: ?Så-å, nu ligger du der n usling., som bragt oss båda iolycka!. På omarens fråga om det likväl ej fanns en djuwe orsak till Söserströms handlingssätt än vad förut anförts, gaf S. ett undvikande svar i ;t han sade: Om jag vidare slipper yttra ig derom, ser jag a utan vill helst kasta I slöja öfver det andra. Någon ånger öfver det gångna brottet sade han sig just icka känna morlunda, än att han tyckte sig begått en 3 RE I Une HS of synd då han beröfvade sin medmenniska ; vet. E — Mord och rån. Lund den 12 Mars. Osti: ndlaren Berggren i V. Gårdstånga, som nyligen ttades död i ett dike i Getinge, lärer, efter de plysningar som nu vunnits, blifvit mördad och nad, mördad på det sättet att han blifvit så rdt nedtryckt i det djupa och trånga diket, ari vatten rann, att man med svårighet kunde honom upp. 12 rdr, som han förvarat i en stficka, voro stulna. Rånarne ha antagligen, efdet de tillgripit dessa penningar, icke trott B. innehade flera sådana, ty de öfriga 90 rdr edlar, som den aflidne innehade, voro förvarade n ficka på västens innersta sida. Rånarne efspanas och man misstänker tvenne skurkar som sökt angripa resande. (Fr. T.) HRBAIRASDK EOS Spa (-EW--1