nans anlagBanlue. Julb BSANSKA ITCSPeEKTADEIL antal ståndspersoner hade vid sammanträdet infunnit sig. Resultatet af öfverläggningen blef att mötet uttalade den åsigt att bibanan bör läggas så, att densamma på beqvämligaste och ändamålsenligaste sätt kan fortsättas till Deijefors och vidare öster ut, samt att den bör byggas bredspårig. (w. P.) — fåsom utvandrare-agenter i Göteborg hafva hos kommerskollegium anmält sig: hrr David Lyon, J. O. Nelson (för firman Fredr. Nelson C:0), John Millar, Charles Hartvig, John Andersson, S. Sörensen och B. B. Pettersson, — En fattigvårdsfråga. Vi omtalade för någon tid tillbaka, efter Malmö-tidningar, huruledes en äldre, sjuklig man, tillhörande Malmö attigvårdssamhälle, hade begärt, att fattigvårdsstyrelsen måtte taga vård om honom och hans sjukliga hustru, och då styrelsen icke ville obetingadt gå in derpå, fört klagan häröfver hos konungens befallningshafvande samt yrkat åläggande för styrelsen att till de båda makarnes underhåll utbetala ett kontant understöd af 50 öre om dar gen. Styrelsen medgaf då, berättar nu Snällposten, att de båda makarne finge till försörjning intagas i stadens fattighus, och konungens befallningshafvande fann styrelsen härmed hafva uppyllt sitt åliggande; men klaganden, som var af anvan mening, fullföljde sin klagan hos kammarrätten, hvarvid han dock ändrade sina. anspråk derhän, att honom och hans hustru måtte tilidelag kontant understöd, motsvarande utgifteh för två personers dagliga kost å fattighuset. Detta anspråk blef af kammarrätten godkändt genom utslag den 17 Febr. sistl. år. Häremot anfördes från fattigvårdsstyrelsens sida besvär hos K. M:t; men K. Mst har den 16 nästl. December förklarat skäl icke vara anfördt, föranledande till ändring i kongl. kammarrättens öfverklagade utslag, som sålunda blifvit stadfäst. Sedan nämnde tidning återgifvit de Officiella handlingarna i denna fråga, bifogar den några erinringar, af hvilka vi återgifva följande: För att illustrera den i kammarrättens utslag hyilade sats genom ett med förevarande fall anar iogt exempel vilja vi antaga, att en familjefader, under förebärande, det han icke mäktade försörja sig och de sina, vände sig till fattigvårdsstyrelsen med begäran om ett kontant bidrag af 2 rdr i månaden, men att styrelsen furne ändamålsenligare att bevilja honom 10 skålp. bröd i veckan hvilket, under förutsättning att brödet kostade g öre pr skålp., i sjelfva verket vore ett rikligare understöd än det begärda. Om nu sökanden, vare sig att han icke förstode denna sin fördel, eller att han annars funne sig sviken i någon sin beräkning, icke åtnöjdes med denna styrelsens åtgärd, så frågas, huruvida vederbörande skulle kunna med stöd af lag derutinnan göra ändring och med upphäfvande af styrelsens beslut tillerkänna klaganden det begärda kontanta understödet. Vi tro nästan, att den myndighet, som så betedde sig, skulle med framgång kunna ställas under åtal, om justitiekanslern : elier justitieombudsmannen fäste uppmärksamhet vid saken. Jemväl ur rent moralisk synpunkt måste den slutsats, till hvilken kammarrätten på för oss obegriplig väg kommit, anses kastlig; ty om densamma skall göra sig gällande, finnes ju intet, som hindrar understödstagaren att, medan hans familj fortfarande svälter, sjelf medelst det kontanta understöd, som han tilltvungit sig, än vidare utveckla de lastbara böjelser, hvilka måhända utgöra den uteslutande orsaken till hans nödställda belägenhet. Således, ur hvilken synpunkt man än betraktar frågan, kan man icke undgå att finna sig oroad af den lösning, som den nu fått. Ett hyende har blifvit lagdt under lättjan och de oblyga anspråken, på samma gång som fattigvårdsstyrelserna e sig förlamade i sin författningsenliga verksamhet. — Auktion å grufvedelar, tillhöriga aflidne bruksegaren Petter Anderssons i Göranstorp konkursmassa, förrättades den 4 Mars. Om auktionens utgång ha vi sökt upplysning, säger Nerikes Allehanda, och erfara med förbluffelse, att I del i Marieberget inropades af L. A. Helander i Nora för 95 rdr; !,del i dito inropades af Israel Olsson i Lindesby för 59 rår 60 öre; 22e:delar Rösberget inropades af dito dito för 60 öre; 2,;:delar i Slotterberget inropades af Wilb. Larsson i Håkansboda för 10 öre; :del i dito inropades af And. Persson i Gammelhyttan för 5 öre; 3sdelar i Limbergsgrufvan inropades af Frans Ersson i Timanshyttan för 13 rdr 50 öre; u:delt i Holstaberget inropades af P.O. Svensson i Ringshyttan för 100 rdr. Detta låter illa för bergshandteringens vänner. — Fylleristatistik I Göteborg. Oaktadt Göteborg under de senaste fem åren icke obetydligt tilltagit i folkmängd, är det ett glä jande faktum, säger H. T., att numerären på fyllerilastens offer under samma tid icke ökats efter samma proportion, utan tvärtom förminskats till on förvånande grad. Så voro under förlidet år i poliskammaren 1280 män och 32 qvinnor, tillsam mans 1312 personer, uppkallade för fylleri, då fyra ir förut, eller 1864, de för fylleri sakfälldes antal utgjorde 2161 personer, deraf 2133 män och 28 qvinnor, således utvisande en minskning under denna tid af icke mindre än 849 personer: Största förminskningen egde rum under år 1866, då siffran på de pliktfälldes antal nedgick till 1424, (1390 inän och 34 qvinnor) från 20705 personer (2040 manoch 30 qvinkön) året förut, eller en skilnad if 646 personer. Otvifvelaktigt är, att de föränIrade åtgöranden, som vidtogos hösten 1865, då de gamla krogställena afskaffådes och det nya utskänkningsbolaget öfvertog flertalet af utskänkningsställena, icke litet bidragit till detta glädjande förhållande. Granskar man beskaffenhetem if de fall, då personer gjort sig skyldiga till fylleri, finner man derjemte, att de öfverlastandet örut vanligen åtföljande störande uppträdena genom slagsmål och oljud äfvenledes märkbart förminskats. Denna minskning faller helt och hållet på männens sida, då de pliktfällda qvinnornas antal under de fem åren: bibehållit sig på samma ståndpunkt, eller resp. 28, 30, 34, 21 och 32. Summan af de sakfälldes antal utgjorde: år 1864 2161. 186! . 1866. 1867. 1868. Bref från Worge. (Från Afionbladets korrespondent.) Kristiania den 8 Mars. Då jag afsände mitt förra bref, var odels:hinget sysselsatt med ätt genomgå de sär kilda, föreskrifterna i lagförslaget om försemlingsråd, hvsarmed det först efter. flere lagars arbete blef färdigt. -Förslagets väsentligaste innehåll.är nu följande: Det öf. serlemnas åt de särskilda församlingarnawatt Salfve afgöra, om de vilja ha församlingsråd