Teaterlif, lustspel med sång i fem akter af Fr. Hodell. Detta stycke syntes oss, oaktadt iutskilliga svagheter, mestadels följder af den orådska, med hvilken författaren arbetar, ikväl på det hela vittna om ett bestämdt måtgående, synnerligast genom planens större koncentrering och en flersidigare karaktersteckning än vanligt. Emellertid ligger författarens styrka ännu hufvudsakligen i enskildheterna, i bearbetningen af vissa scener, dem han förstår ge en öfverraskande natursadning och folklig humor. Mindre lycklig måste deremot parodien i fjerde akten anses, tydligen syftande på ställningar och förhållanden inom vår kongl. teater, men som var både för öfverdrifven och för närgången att riktigt kunna slå an. Att dessutom författaren vid behandlingen af ämnet ej: kunnat undgå erinringar från stycken af likartadt innehåll (vEtt resande teatersällskap, Debutanten och hennes far,), är temligen naturligt och verkar knappast störande. Dialogen spritter af ystra ordlekar, och kupletterna, sparsamt anbragta, äro i och för sig små mästerstycken, om ock stundom fristående visor snarare än sånger i sammanhang med handlingen. Fru Bergström, som med sin vanliga smak och skalkaktighet återgal hufvudrollen, helsädes vid sitt inträde med det varmaste bifall och ett:regn af buketter samt inkallades efter styckets slut. Afven författaren och hr Thegerström (Lake) erhöllo upprepade bevis på den fullsatta salongens tacksamhet. Stycket gick för öfriga på alla händer särdeles väl, med den jemnhet och det förträffiiga samspel, som här aldrig svika, och åskådarne befunno sig derför hela aftonen i den behagligaste stämning. — Vi skola i morgon närmare granska stycket och dess återgifvande.