Aftonbladet – 13 mars 1869, sida 2

MILDA SUVI MUDPIUCHAMMIS MUS MSAMVR BJ VE KUND ——ALtttt— — Rysk naivit6. Under öfverskrift införlifvandet af våra gränsländer innehåller den Ncka tidningen Golos en längre artikel, hvilken bladet äter engång riktigt af bjersats grund uttalar sina åsigter rörande Pojen. Den något polemiska tonen låter förmoda, att det stora föreningsverket till och med i sjelfva Ryssland räknar icke så få motståndare, dem nu Rösten söker öfverrösta. Det fanns en tid, säger Golos, då införlifvandet af vars gränsländer icke kunde vara föremål för pressens behandling. Et intrigant parti, fiendtligt mot föreningsverket, följaktligen också emot Rysslands styrka, makt, okränkbarhet och storhet, visste att å listigt ställa till, att hos oss enhvar angs såsom en ociviliserad menniska, den der icke svärmade för blott , Polens och Finlands, utan jemväl Östersjöprovinsernas, Ukraines, Tartariets och Kasans autonomi och sjelfständighet. Utan all ond afsigt, utan tvärtom i högsta välmening, uttalades till och med ordet federation,. — Vid detta ord nu ryser bladet och framställer Wsterrikes exempel i bredd med det energiska reussens, som bevisat alla införlifvandets rmåner, samt fortfar: A andra sidan har en vidsträckt erfarenhet ådagalagt, att ett bibehållande af det såkallade konuzgariket Polens autonomi endast leder till olycka. Alla möjliga fördelar voro lemnade åt denna provins; den erhöll en verkligt sjelfständig, från det öfriga kejsardömet skild förvaltning, inen markis Wieolopolski aflägsnade, till förmån för tjensten, ryska tjenstemän ifrån landet. — Vi ha alla varit ögonvittnen till depna sällsamma företeelse. En brytningi träffade, och i sanning en välgö let för att visa erkänsla för sin autonomi och tacksamhet för de oerhörda förmåner, som skänktes gränsländernas befolkning till örlust för ryssarne sjelfva, uppreste sig icke allenast polackarne emot den lagliga öfverheten, utan de uppretade äfven, med förunderlig list, hela Europa till ett politiskt fälttåg emot Ryssland. Det är sannt, detta diplomatiska fälttåg slutades icke till Rysslands skam. — — Vi ha hört af aktningsvärda ryska män i de nitton guvernementerna, att det skall existera en ganska origivel, men ytterst ensidig åsigt om förhållandena i det vestra gvbitet. Den är sådan: En eldsvåda uppkom år 1863, brandkåren infann sig, nedref, släckte m. m., och nu återtår en sorglig ruin. Nu äro åter murare, timmermän m. m. af nöden, för att återtälla allt i sitt fordna skick. — En så inskränkt och vilsefarande åsigt kan blott uppkomma hos dem, som stå föremålet så nära, att de icke -kunna bedöma detsama, det vill säga, hos sjelfva folket. Låt vara att en eldsvåda inträffat, nu är den släckt. Men om de lokala handtverkarne skola återställa allt i dess fordna skick, så uppbygga de endast den fordna vanskapligheten — intet mera. Nej, man måste undvika några väggar, alltifrån grundvalenn, 0. 8. V. Och derföre föreslår Golos alldeles naivt, att generalguvernörsembeter i Warschau, såsom skuggan af en autonomi, skall upphäfvas och de nitton guvernementen förvaltas på alldeles samma sätt, som alla andra guvernementer i Ryssland. Saken är den, så slutar bladet, att äfven den bästa, den verksammaste, den tillförlitligaste generalguvernör, änskönt han är fullkomligt ryss, redan i följd af embetets natur, icke kan underlåta att befordra det områdes sjelfständighet, hvilket hav förvaltar.