Aftonbladet – 13 mars 1869, sida 2

handla annorlunda? Bör man väl i döden åsvn leka med en förhoppning som endas tillhör lifvet?... Den 16:de. På aftonen. En mödosam, men glad dag ligger bakon mig. Jag har packat den filla julklappslådan, som jag ämnar skicka till hemmet Då alla småsakerna lågo der, hvilka jag arbetat ät min far, åt Ernst och åt min mor och alla de vackra träsniderierna och bilderna från Meran, kände jag en glädje, riktigt lik ett barns, öfver mina egna gäfvor. Och så inpackningen, och så när lådan ändå icke blef full, instoppandet af alt som låg mig för händer, ett par granatäpplen, en liten ask med fikon, en med kastanier samt en af de sista julkakorna af idel russin och honung — den lilla lådan vet åtminstone att berätta om Meran! Derefter bar min värds lärgosse den till posten, och jag gick för första gången åter ned tiil vinterträdgården, der alla sutto på det gamla viset; endast fotpåsarne hade blifvit en smula talrnkare. Morrik kom strax efter mig, och denna gång utbytte vi en helsning, såsom öfverenskommet var, och han betraktade mig. vänligt och i tysthet, förmodligen för att på mitt ansigte se om ja mådde väl... Jag var mycket upphettad a mina små bestyr. Der hemma hos mig såg jag i spegeln att jag var rödblommig; det kommer sig af ansträngningen, kanske äfven af glädjen, Nu då vi mött hvarandra på ett så obesväradt sätt, tror jag att det skall bli mig låttare hädanefter. Jag behöfver endast tänka, att jag aldrig vexlat ett ord med honom, utan endast läst en berättelse, som gjort mig intresserad för en person, hvars ansigte jag sedan händelsevis får se, liksom bn iitustrativn, en titelvigtett till denna ber