Aftonbladet – 12 mars 1869, sida 3

if gra tillfällen på soupet m: m 1 3r 3a rs st brer nen et rv ORK ÖT NET rad, emedan denne varit vänlig och beskedlig em honom. . Åtskilliga frågor ställdes härefter till båc Strömbom och Hellström; som konfronterades me hvarandra; uppgifvande Strömbom, att Hamnströ skulle kubna intyga, att Hellström för sitt besvi fått den OMhåtnda reversen på 3500 rdr; hvilke Strömbom säde sig häfva inlöst med 3300 rå kontant. Hellström bestred detta; vidblef, ätt ri versen lemnats i hans vård som garanti för d 1500 riksdalerna Eriksson Betingat sig; ått de afskrifning Hellstföm på rok å 200 rå skulle föranledts deraf; att Strömbom sagt si vilja inhehålla 200 rår åt Erikssons bustru. Hel ström påstod, att han ej fått en enda skillin Strömbofn, men väl varit bjuden af honom vid ni På fråga åf domhåfvätrden, om ej Strömbom fö Grubb uppgifvit det belopp hän lemnät Erikssoi svarade. Strömbom, att han i detta fall meddels sig. med Hämiström. Vid desså penningtransak tioner,, tillade Strömbom, talade vi alltid Oo! Hellström, såsom, hufvudpersonen. Eriksson be traktades såsom ensbisak I: Strömböm tillfrågades vidare, om Grubb kän till; ätt Strömbom lernat Eriksson aktierna. Dett hade Grubb ej afvetat.; Aktierna hade Strömbor lemnät Eriksson utöfver det belopp af 16500 rd Strömbom bekommit. Aktierna hade af Strömbör beräknats till ett värde äl 500 får. ) Domhafvanden stmärkte, ätt Strömbom för så dan händelse sjelf .skulle bidragit med npälnd belopp, hvilket bejakades, påstående Strömbor att aktierna nu hafva ett 3 obetydligt värde oc! till och med stodo öfver al parti. Sjelf hade ha fått dem i en affär mellan hr Martin Bendix ocIl Wendtland såsom provision och emottagit den till fulla värdet. Här är emellertid utredt, att Strömbom, ehuri han af Martin Bendix,enligt hvad denne vid gjort förfrågan förklarat, bekonimit aktierna utan valut: och såsom fullkomligt värdelöså papper, och ätt eKuru Strötnböm sjelf uppskattat alla tre tillsamman vara värda 500 rdr, Kan ändå försäkrat Eriksson att de hade ett värde af 1000 rdr styckets — an märkte domhåfvanden. Kronofogden Levin ansåg Sig böra uppmän: Strömbom att hålla sig till sanningen i Sin berät telse, emedan densamma i många delar. syntes stridå möt upplysta omständigheter, hvilket bemöttes af Strömbom med-det yttrande: Att det förvånade honom att höra, det en åklagare, hvilker varit domare, ör sig passände att imponers på vittnesmålen. Jåg är icke tjensteman, utan oberoende karl och fruktar ej för att säga sänningen,, tillade Strömbom. Ja, men det kan händå, genmälde kronofögden Levin, att en person, hvilken ena gången står såsom vittne, den andra gången kan stå så som åklagad. ä Strömbom meddelade. vidare, att före tinget en I konsultation förevarit mellan Hamnström,. Synnerberg och häfadshöfding Möller, då man öfverlagt om den Eriksoniskå saken, och bade dessa ansett, att det vore rigtigast, att Strömbom, som huffudsakligen haft med penningtravsaktionerna med Eriksson att skaffa, också erkände, ätt han lemnat Erikssoh penningarne och aktierna i bändom. Då Strömbom icke gjort detta, kande hån ej heller härpå ingå; tyv, tillade Strömbom, jag är visserligen vestgöte; ser kronofogden, och-låter pruta ned mig; men: ej dådet rör, mitt samvetev, Med anledning häraf förmälde Hellström; att en dylik kon8ultation verkligen egt rum, dervid Helström och Strömbom varit tillstädes; öch bade såväl Synnerberg och Hamnströri som Möller uppmas nat Strömbom att tala sanniog; fen sedermera hade Strömbom fått andra ingifvelser af hågon annan. Åklagaren frågade Strömbom af hvilken denne först hört, att häktningsordern Skulle vara utfärdåd mot Grubb. Detta bade Strömbom fått veta af Hellström. Deine bestred uppgiften och påstod deremot, att Strömbom vid ett tillfälle yttrat till honom: Nu må du tro, att jag skrämt opp Grubben med att berätta för honom, att häktningsordern blifvit utfärdad mot honom, så att han är så rädd. Grubb inföll, att ban, efter det upplyst blifvit, att talet om häktningsordern varit ett löst prat, sagt till Strömbom: Hur kan du försvåra ditt handlingssätt: mot mig och hafva det spå, ditt samvetesy hemställande E rubb, att Hamnström måtte åläggas redovisa hvad han af Grubb emottagit och mh honom räkning på kostnaderna för anskaffande. rg Erikssonska intyget. Han upprepade hvad han förut sagt, att Strömbom förklarat sig ej vilja hafva något för sitt besvär. Domaren yttrade: Det är ömkligt att se huru de begagnat sig af Grubbs förskräckelse, föranledd af sjukt samvete,, och krönofogdei anmärkte: Kommer Grubb på fri fot, blir han plundrad in Är böra skrbppen 4 FIP EE al OM nder detta förhör föregick äfven justering åf Strömboms qvällen föråat afgifnå Nittnesberättelse. Ransakningen för förmiddagen afslutades kl.4 och fortsattes efter ett kort middagsuppehåll kl. 5 t. 50, min,, då; Erikssons hustru till början hördes. Hon år en mycket ung qvinna, under medelstörlek; var blek och för tillfället mycket upprörd. Hon hade 1865 blifvit bekänt med Eriksson och sammanflyttat med hönom i sågstugan samt skött hans hushåll. Om Erikssohs penningaffärer: syhtes hon ingenting känna. På uppmaning af Eriksson, som. uppgifvit för henne att Grubb ville så och lofvat betala för henne, häde hon färit till Stockholm. Ändamålet skulle varit, att-få någon pas för att lära sig laga mat. Sedan hon fått ref att fara hem, Hade hon rest tillbaka och följt Eriksson till Göteborg, b Stockholm. Hvaririn riksson. fick penningar och huru mycket han haft vid det eba eliter andra tillfället, derom Hade hön aldrig frågat Eriksson, som: icke heller af sig sjelf gjort henne något meddelande härom. Efter återkomsten från Kjöbehhavn hade hon vistats hos föräldrarne i afvaktan på att Eriksson och hon skulle kunna gifta sig. . Sedan detta skett hade hon flyttat till Stockholm. Den 20 Januari hade Eriksson omtalat, att kronofogden varit på Liljebolmen, hållit förhör med Eriksson och velat taga honoin. Han fick nu icke Jänere vara eldare på lokömotiv, utan skulle arbeta. på verkstaden. På fredugsqvällen den 22:dra hade Etiksson berättat, att han haft besök af en grosshandlare Strömbom, som sagt att Eriksson skulle: få pehgar-af Grubb genom Strömbom, för att fara till Amerika. Någon resa dit hade hustrun: aldrig förut hört honom tala om. Hvad behöfver du det, hade hustrun sagt, då du är oskyldig; bar du gjort något ondt är det bättre du bekänner. Hon ville ej rfesa, emedåd hon hade ett 7 månaders gammalt barh. På lördagen hade Eriksson sagt, att hån skulle gå till Liljehoimen, för att åter sammanträffa med Strömbom, och då han på qvällen kommit hem, bade han ånyo talat om resån. Eriksson hade. då äfven berättat att inspektoren ville, att -han skulle fara. På måndagsqvällen hade han visat hustrun penningarne och aktierna, och tal ånyo: förevarit om resun; Hoi håde då sagt, att hon ej ville följa med, utan fick mannen resa ensam. å tisdagsförmiddagen hade hon följt Eriksson till staden och bjelpt honöm utlösa -de-saker, -som. de haft tsatta på assistansen. Då de kommo hem, fick riksson höra, att det varit bud från verkmbästaren, då Eriksson gått för att söka honom. Penningårne:som anträffats i pelsrocken uppgaf hon hafva utgjort 460 rår. Hade aldrig hört brikesok; yttra något missnöje mot Grubb. Systern Sofia Lund — som år något yngre — hade under en kortare tid bott hos svågern. Hon bade sett Eriksson på måndagsaftonen innehafva de 500 riksdalerna och aktierna, som hon ville minnas Eriksson Sagt sig hå fått af inspek-! tnran — Hada från föngalkoat ofkömbst KS tert ARR. jäöbenbavå. och åter till