Aftonbladet – 9 mars 1869, sida 3

ef bom, att han, efter den förut omnämnda utresan till Liljeholmen i sällskap med Hamnström, träffs) fat Synnerberg vid Jerntorget, då Synnerberg erS hållit kännedom om, att telegram ankommit från kronofogden till Hellström, och att Eriksson skulle ..! häktas vid kronofogdens ankomst. Synnerberg, id härom uppiyst, skulle yttrat: Kors, då skall jag Yi kila ut till Liljeholmen, ty jag har en fordran at ft Eriksson samt får då lof att passa på, för att få iut densamma, hvarefter Synnerberg kastat sig 4 en droska. Sammanträffandet med Synnerber; I hade varit alldeles tillfälligt. Hvad Eriksson oc Il han talat med hvarandra på Hagströms schweizeri t kunde Strömbom naturligtvis ej känna, men Synti nerberg hade sagt, att han egde en fordran af Eriksson. Synnerberg hade af Strömbom fått i veta, att han och Hamnström skulle gå till källaren Riga, och der hade Synnerberg senare uppS sökt dem. . . Cederborg anmärkte, att enligt de upplysningar Ai han fått, hade ifrågavarande dag tvenne hyrkuskvagnar stått utanför Riga vid fyratiden på e. m., att Synnerberg och Strömbom der ätit middag, i I sällskap med en lång mörk person, i hvilken CeNi derborg på beskrifning trodde sig igenkänna ej Hamnström. Att efter intagen middag SynnerYi berg skulle åkt sin väg i en af vagnarne samt -) Hamnström och Strömbom i den andra. I På af domhafvanden och åklagaren, med anledning häraf framställda frågor, om ej Synnerberg joch Strömbom sammanträffat mer än en gång på I Riga under dagens lopp, sade sig Strömbom ej ) kunna erinra sig detta bestämdt, men trodde att det varit två gånger, och att Hamnström och han både före och efter mötet på Jerntorget varit i sällskap med Synnerberg på Riga; men förnekade, att detta föranledts af något aftal. Åklagaren frågade Strömbom, om Synnerberg ej erhållit något uppdrag af honom och Hamnström jatt föra Eriksson med sig, och om Strömbom ej kunde upplysa hvad Synnerberg sagt, när han kom tillbaka från Liljeholmen utan att hafva Eriksson med. Strömbom kände ingenting härom; det enda han mindes var, att Synnerberg talat om, att Eriksson var häktad samt yttrat: Hagström har penningar att foråra af den lymmeln. Domh Var det icke samma dag ni var på Riga, som ni senare på qvällen for ut till Stalimästargården? Strömbom. Jo, jag tror att så var. Cederborg sade sig nu ej längre kunna uthärda 1i den odrägliga hettan, utan måste aflägsna sig, och I Strömbom anmälde äfven, att han behöfde hemta sig, hvarföre ett kort uppehåll gjordes. Ganska intressant skulle dethafva varit att erhålla någon närmare ntredning af de här ofvan omnämnda omständigheterna, men då förhöret åter fortsattes, öfvergick domhafvanden till frågan om Grubbs flyttning från Strömbom. . Härom berättade--Strömbom, att han, Hamöström och Grubb den 26 eller: 27 kl. 9 på aftonen-rest ut till Stallmästargården. Dit hade Synnerberg äfven kommit i sällskap med-en kusin, fröken -Anstrin, dotter till den fru, till hvilken Grubb skulle flytta. I: Synnerbergs och fröken Anstrins sällskap reste Grubb, efter det man druckit ett glas punsch, tillbaka till staden till-buset n:o 28 Norrlandsgatan, hvarest fru Anstrin bor 3 trappor.upp. -— På fråga hvarföre Grubb-flyttat,; förklarade Strömbom, att Grubb ej-velat bo qvar sedan den Erikssonska katastrofen inträffat, emedan mycket folk besökte Strömbom. . Akl. På hvems inrådan. flyttade-Grubb? Grubb. På inrådan af. juristerna. Domh. Hvilka jurister? — Grubb. Hamnström och SSPnOTerg i Strömbom. Hemma hos mig hade dessa ej någön öfverläggning härom. Grubh förklarade, att Strömbom skulle sagt honom, att häktningsorder äfven var utfärdad mot Grubb; och att Hamnström : yttrat, att det vore rådligast söka sig om efter annan bostad, tills Grubb komme under -domstolens skydd. Domh. Hade Synnerberg ej sin hand med i afseende på Grubbs flyttning? Stömbom. Jo han och fröken Anstrin hemtade Grubb vid Stallmästargården. Domh. Hade ej. Strömbom talat med Grubb om fiyttningen till fru Anstrin? Gruhb. Ja, han kom och sade mig, att han hade ett ställe, der jag kunde få bo, och lofvade att skicka bud dit. Sedan jag flyttat till fru Anstrin, kom ej Strömbom till mig på två dagar. Strömbom. Ja, jag hörde, att Grubb hade varit ond på mig, för att jag icke kom upp till honom, men mina göromål hindrade mig. Såsom förut blifvit upplyst bodde grubb hos fru Anstrin under det antagna namnet Olsson. På derom framställd fråga upplyste slutligen Strömbom, att Synnerberg den 28 Januari rest ut till Wärhulta, i hvad ärende kände ej Strömbom, ty Grubb hade ej samtalat härom med Sysnerberg i hans närvaro. Två eller tre gånger Hade Stfömbom varit uppe hos Grubb under det denne bodde hos fru Anstrin. Grubb upplyste, att Synnerhergs resa haft för ändamål att taga reda på, huruvida order verkligen var utärdad om Grubbs häktande m. m. För Grubb skulle Strömbom berättat, att kronofogden Levin lemnat honom nämnde uppgift. Dagen före afresan från Stockholm, eller den 3 Februari, hade Grubb flyttat tillbaka till Strömbom, och hade, såvidt ref. ej orätt fattade, Hellström följt Grubb på väg till Södertelje, då han reste hem till Wärhuita. Cederborg fästade rättens uppmärksamhet på att Synnerberg sagt, att den Hagströmska räkningen transporterats på Synnerberg någon tid efter utskrifvandet, men att Hagström uppgifvit. att den blifvit skrifven och transporterad på samma dag. Ehuru dessa uppgifter voro stridiza och åtskilligt annat förekom i afseende på nämnda räkning, ville Cederburg ej påkalla deras hörande. Härmed atslöts Strömboms vittnesmål, som pågick ungefär 4. timma. och kan här tilläggas, att domhatvanden, då vittnesförhöret med honom började, tillsade, att ingen skulle få gå ut eller in i domsalen, och att noggrann uppsigt skulle hållas vid ingångarne såväl till sessiousrummet som rättens förmak, der de öfriga vittnena befunno sig. (Forts. följer.)