Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 3

— Fru Norman-Neruda har i Paris uppträdt på 3 af de utaf Pasdeloup arrangerade follkkkonserterna i Cirque-Napoleon. En recensent i tidningen La Presse musicale fäller följande berömmande omdöme om den ut. märkta konstnärinnans spel på dessa konserter: Vilemnade denna konsert (den 3:dje) , förvånade, bländade, hänryckta — utbrister recensenten. Programmet var kungligt, oc! för att än ytterligare förhöja det, hade v en verklig konstens och stråkens drottning den ojemförliga konstnärinna, som vi sistlidet år applåderade och som från de skandinaviska kusterna återvändt hit för att uppträda på tre konserter, af hvilka den sista, redan gifna, numera endast lemnar oss minne: qvar... Jag har ej sagt hennes namn, me: man skall förstå, att det är fråga om fru Norman-Neruda. När vi bedömde den utmärkta konstnärinnan vid hennes första debut, föreföll det oss omöjligt att få se henn: öfverskrida den gräns, vid hvilken hennes talang då befann sig. Hon ådagalade Theresa Milanoilos grace, Joachims mästerskaj och Vieuxtemps virtuositet. Hon varjemngod med sin berömda föregångerska och sina Jysande samtida; konserten i söndags bevisade, att hon nu öfverträffar dem alla. Def finnes ingen grad af fulländning i violinspelet som icke fru Norman-Neruda lika väl som de uppnår, ingen svårighet, som hon ej öfvervinner, iovtet problem, som hon ej löser. och allt detta utan ansträngning. Henne stråke, ett verkligt trollspö, öppnar för öra och hjertat alla de heliga källorna för der gudomliga konst, hvars tolk hon är. Ja: vill ej tala om det sätt, bvarpå hon för denne stråke öfver strängen, som endast återge menskliga ljud, så rörande äro de; om spelets säkerhet; om tonens renhet och henne: oklanderliga precision; om den sång. som sr klart framgår från två strängar och ur ar peggierna; om staccatot, som kunde ingifv: tron på en oändlig stråke; med ett ord on aila de medel, öfver hvi ka arbetet och inspirationen göra dem till herrskare, hvilk: säsom hon ega den heliga elden. Hon ha allt detta, denna tjusande qvinna, och en a hennes största förtjenster är helt enkelt hen nes tjuskraft. Hon är qvinna, och i denna egenskap besitter hon en känsla och ett uttryck, som en manlig hand icke kan finna åtminstone icke i samma grad. Qvinnorna bh: åfvan att känna och makten att tolka, och e tolka med denna medfödda finhet oc: denna skicklighet, som från deras sida skänkt oss så mycket öfverlägset i alla genrer. Fr Norman-Neruda rör oss, f:u Norman-Nerud; tjusar 0s3. Detta är, oberoende af henne: talanger såsom virtuos, den öfverlägsenhet som många bland konstens utmärktheter kunna afundas henne. Vieuxtemps cFan taisie-Caprice är ett af de stycken, son bäst egna sig att framhålla käuslans och exekutionens egenskaper hos den behaglig ntländskan. JAg tviflar på, att kompositöre af cFantaisie-Caprice någonsin har bört sit: arbete spelas med så mycken själfullhet oci — jag upprepar det — tjuskraft. Aldvi; har jag funnit så mycken vältalighet deri Var det stycket? Var det tolkarinnans vi lin? Kanske båda. Hvad jag kan försäkr: är, att rörelsen hade sin dryga andel i d apple dissementer, som min beundran aflockade mina händer. Publiken inropade konstnärinnan tre gånger på aftonen Man kasta icke kransar i Cirque Napoleon, eljest skul man ha med blommor öfverhöljt norden: blonda dotter (!), hvilken är lika fängsland: genom sin eleganta och blygsamma hållning som värdig hela vär generations h Ilning. Denna unga svenska — säger vår kolleg: Louis Roger i aReforme musicale gö heder åt sin nations Qvinnor.