Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 3

svar, och torde den ordning lakttagas, att Strömbom först får afgifva sin vittnesberättelse. Akl. Hvarföre skall Hellström blott höras upplysuingsvis? Ced:rborg. Jag har mina skäl till denna begäran, emedan det kan hända, att jag finner mig befogad framställa ansvarspåståenden mot Hellström. Domh. Hvad säger åklagaren? ÅR Akl Hellström kan ju höras upplysningsvis till en början. s, Hellström. Jag anhåller, att det måtte tillåtas mig likaväl som Strömbom att gå eden, och vill anmärka, att jag har mig förut bekant, att ombudet för brandstodsbolaget skulle tillvägagå på detta sätt. De öfriga utom Hellström fingo framträda och aflägga eden, om hvars vigt de allvarligen erinrades af domhafvanden. Cederborg förnyade sin anhållan att Strömbom först måtte höras, och sedan de andra fått afträda, ställde han den peng till Strömbom att afgifva en fullständig och sanningsenlig berättelse om allt hvad han hade sig bekant i saken. Strömbom uppgaf till enbörjan, att han icke känt Grubb, då branden vid Wärhulta inträffade, och att ban aldrig varit på denna egendom eller andra egendomar som Grubb egt. Den telegram, hvilken han afsändt till Grubb, den 20 Januari, hade han med sig och uppläste densamma. Den lydde: Res genast ovilkorligen med första snälltåg hit, hem till mig; visa det för ingen; nämn ej hvart ni reser; skälet kan ni ej tänka På baksidan häraf fanns afskrift af en annan, tre dagar senare afsänd telegram, ställd till hr A. Holmber; I Arboga, hvilken äfven af Strömbom upplästes oc lydde: Underrätta med Wärhulta post, att häst möter mig i morgon söndagsafton vid snälltåget Jag. skall genast förklara mig, fortsatte Strömbom, öfver hen telegrammer, men innan jag gör detta, vill jag ställa en 4 grn! till herrar tidningsreferenter, att de med samma skyndsamhet, som de vidt och bredt öfver hela landet förut spridt telegrammer om mig, på ett kuriöst sätt uppfattande min ställning till denna sak, äfven ville godhetsfullt sprida meddelandet om min blifvande förklaring, hvilken torde ställa mig i en helt annan dager Han fortsatte: Det förnämsta skälet till ofvannämnda telegram till Grubb var en ifrågasatt affär, angående bortbytande af den Grubb tillhöriga egendomen Arninge mot en fastighet vid Oxtorget, och företeddes till bevis på, att en sådan affär varit å bane, ett intyg af hr Georg Wilson. Till detta skäl, som var det vigtigaste, kom ett annat. Den 20 Januari på qvällen hade Strömbom träffat Hellström i närheten af Jerntorget och hade Hellström då berättat, att kronofogden Levin varit vid Liljeholmen och att det varit fråga om att Eriksson skulle häktas. Strömbom hade bedt Hellström följa med sig in på närmaste schweitzeri och dricka ett glas punsch, men HellÅström bade sagt sig ej hafva tid härtill, emedan han skulle uträtta en sak och derpå träffa kronoI fogden Levin, hvilken stämt möte med Hellström på Norges vapen vid Stora Nygatan. Hellström hade bedt Strömbom gå dit och anmoda kronofogden att vänta tills Hellström kom. Strömbom gjorde detta och sammanträffade med kronofogden Levin på Norges vapen, der han och kronofogden samtalade om Grubb, som Strömbom kallade en trasselhans 8 si så der. Sedan Hellström anländt, uppstod mellan honom och kronofogden samtal om det af kronofogden hållna förhöret med Eriksson. Strömbom aflägsnade sig derefter och gick app på telegrafbyrån, hvarest han afsände ofvansämnda telegram till Grubb afseende telegrammet hufvudsakligen, att Grubb skulle komma till Stockholm, i och för det ifrågasatta husköpet, enär auktion på huset skulle ega rum den 25 Januari, och affären. sålunda brådskade. Den underrättelse Strömbom erhållit om förhöret med Eriksson samma dag medverkade äfven till de mystiska o das lagen i telegrammet, på det att Grubb så mycket säkrare skulle komma till Stockholm. Dagen derpå reste Strömbom upp till södra bangården, för att möta Grubb, men denne kom ej, med tåget. Strömbom träffade der en vaktmästare: från ett hotell i huset n:r 7 Stortorget, hvilken tillfrågades, om han sett Grubb, hvartill vaktmistaren svarade nej, då Strömbom omtalade, at: han telegraferat efter Grubb och yäntade howuom till staden. Vaktmästaren anmärkte, att om så var, kom väl Grubb som vanligt att taga in vid Stortorget på nämnde botell, hvarest han Plägade bo. Dagen derpå den 22 på gvällen spisade Strömbom qvällsvard på hotel Royal vid Fredsgatan, hvarifrån han skickade kyparen hem till sin bostad vid Strämsgatan, för att höra efter, om Grubb. anländt, Grubb hade då icke ännu kommit, och uppehöll sig Strömbom ute i staden till kl. omkring 12 på natten, då ham pick hem. Grubb, som då anländt, hade redan gått till sängs. Emellertid gick Strömbom in till honom oc helsade, under yttrande: Det var snällt du kom, ty Oxtorgshusaffären bör uppgöras. Under samtalet, som var helt kort, gjorde Strömbom äfven en antydan om förhållandet med Eriksson, hvilket Grubb slog bort under skämt, Dagen derpå, då Grubb och Strömbor sammanträffade, redogjorde Strömbom för det, samtal ban haft, dela med Hellström, dels med kronofogden Levin på Norges vapen, dervid Strömbom bland annat yttrade till Grubb: Det är väl kanske ändå ej så, helt med den der saken, hvaråt Grubb skrattade, under åberopande, att branden en gång. varit föremål för noggrann undersökning hos tingsrätten. Strömbom hade då förklarat, att han var sen öfver, att han besvärat Grubb härmed, men detta hade skett i största välmening. Emellertid hade samtalet fortsatts, och ju längre de resonerade härom, desto allvarsammare blef Grubo, fägande till slut, att han tyckte det vore högst ledsamt, om han nu åter på något sätt skulle Liitvå trakasserad för denna sak; hvarpå Strömbo.g ånyo yttrade: Det är kanske inte så helt med saken, och det plägar sällan ryka utan eld. Grubb hörjade då gråta, förklarande alltsammans för förta, för att skada honom, beskyllande Luod och Eriksson att hysa illvilja mot honom, och tående, att de kommit ötverens att bri.aga Orubb på fall. Strömbom förklarade sig Ax anse det vigtigt, att Grubb gjorde sig undersättad om Erikssons förbålkarden och allt som, abginge denna sak, så att Grubb kunde undviga trassel och obevarande Strömbom häraf så till vida iutresserad, att han ej önskad. det något hinder för Grubb skulle uppstå för afslutande af husköpsaffären. Strömbom gjörde nu ytterligare ett försök att af Grubb utforska rätta förhållandet, försäkrande, att atubb, om han omtalade något för Strömbom, kunde vara mycket lugn. då samtalet dem emellan skedde mellan fyra ögon, hvarföre Strömbom ej egde någon rätt att yppa ett dylikt förtroende. Grubb vidblef emellertid sitt påstående, att han vore alldeles oskyldig; och förklarade Strömbom, med mycken tvärsäkerhet i ton och hållning: att hans innersta öfvertygelse fortfarande ock var den, att Grubb vore oskyldig. Under det fortsatta samtalet mellan Strömbom och Grubb hade fråga uppstått om att Grubb skulle skaffa sig en advokat, och hemstijlt till Strömbom hvilken han borde taga. Strömbom hade uppräknat Wendtland, Hamnström och Synnerberg, förklarande att de allesammans vore skickliga jurister. Grubb hade då nämnt att han kände Hamnström, hvilken Strömbom i förbigå-, ende uppgaf äfven varit god man i hans konkr,ra för fru Strömbom, och hade Grubb i valet me, fjan de uppräknade stannat vid det beslut att ta Hamnström till biträde. Grubb bodde rå Se hos Strömbom och var skälet der fer att Strömbom velat visa sig artig mot 4rabb På lördagsförmiddagen den 23 Januari kom Hamnström, derom genom Strumbom, på Grubbs begär: modad upp till Grubb, och uppstod. då