Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 2

Då jag nu nedskrifvit detta, förekommer det mig som om jag såge det med klara ögon, och medlidandet får öfverhand med förtrytelsen. Men är det väl möjligt att en döende betraktar en döende med andra känslor än en ömsesidig, glad eller sorgsen resignation? Jag har sett migispegeln och kan pu ännu mindre fatta det. Och äfven det blir mig alltjemt en gåta, huru ett sådant uppträde är möjligt mellan två naturer, af hvilka den ena icke känner den ringaste dragning till den andra, medan den andra med vild häftighet söker närma sig henne? Jeg vet visserligen att icke endast det beslägtade tilldrager hvartannat, utan äfven motsatserna; men kan väl den enkla likgiltigheten öfver hufvud taget utöfva någon makt? Ju mera jag fördjupar mig deruti, desto klarare blir det mig, att hans förstånd måste vara rubbadt. Jag skall emellertid tala med Morrik derom; ty hvem vet för hvilka scener jag utsätter mig, om jag för andra gången värnlös kommer i denne galnings väg och förskräckelsen betager mig förmågan att tämja honom. Några dagar senare. Det har blifvit mig besparadt att meddela min vän denna obehagliga tilldragelse, som i alla händelser skulle ha upprört honom, eftersom han på sista tiden är mindre munter och ofta går Lredvid mig som om hans själ vore frånvarande. Den olycklige, som jag fruktade, skall no icke vidare komma att korsa min väg. En himmelsk klarhet kringstrålar nu hans här nere omtöcknade själ. Då min värdinna tidigt i dag på morgonen trädde in till mig, berättade hon mig, att den unge polacken hade aflidit under natten; den beskrifning hon gör på hans person pas