Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 2

verraskande än för honom, lemnpade han mig en afskrift af testamentet, för att jag mera moget skulle kunna öfvertänka mitt beslut. Ty om jag också var myndig och icke be höfde fråga min far om råd, måste han dock på det bestämdaste afråda mig att i öfverraskningens ögonblick afsäga mig en så ansenlig sä va. Han skulle om några dagar åter komma till mig för at; höra hvad jag hade tattat för beslut, Jag vill gå ut; det förekommer mig som om jag icke kunde stanna längre i samma rum som detta bref, som om det meddelade åt Juften den feberhetta, från hvilken det ledde sitt urspruvg. Jag behöfde för öfrigt icke läsa om det för andra gången för att inse hvad jag borde göra. Jag eller de fattiga i Meran — kan det väl ännu finnas ett tvifvel om hvilkendera skali öfverletva den andra och hvilkendera som bäst behöfver denna gåfva? Fj fStermiddagen, klockan 4. En olycklig stjerna hvilar ötver denna dag; vore den bara väl förbil... Hvem vet hvad aftonen ärnu möjligen kan medföra! Jag gick ut i den heit dåäraktiga förhoppningen, att jag kanhända skulle möta Marrik. I stället för honom fann jag de välbekanta främmande ansigtena i Vinterträdgåden, öfver hvilka jag annars lärt mig att se bort, men hvilka i dag skulle tillfoga mig ett alldeles nytt sår. Jag såg att man lutade sina hufvuden tillsammans o h hviskade, hvap helst jag visade mig, På en bänk satt den unga sqvallersystern, på hyllken jag för länfoder upphet. att lelsa, emedan hon knycer på nacken, i fall jag närmar mig henne, ! Platsen bredvid benne var den enda tomms, Knappast hade jag emellertid intagit dev, ivnan hon häftigt steg upp, gick bet till en) annan bänk och bad vå tuner att en smula