varit i Kjöbenhavn på en emigrantbyrå, der han köpt sig en vexel för 2000 rdr svenskt jemte en biljett till Amerika samt tillvexlat sig guld för 300 rdr svenskt, hvarpå han i den närvarande emigrantagentens åsyn laddat en revolver. Han var dessutom försedd med en dolk. Då direktör Hasselqvist fick höra detta, var han öfvertygad om att det var Tullberg och beslöt resa efter honom till Hamburg. Emigrantagenten kom händelsevis att uttrycka sin förvåning öfver att en så gammal man som Tullberg kunde hafva så hvita tänder. Hr Hasselqvist visste bestämdt, att Tullberg icke hade hvita tänder, och under resan till Korsör gaf denna omständighet honom åtskilligt att tänka på. I Korsör erhöll han emellertid telegram frän politiemester Crone i Kjöbenhavn, att ifrågavarande person redan inskeppat sig i Hamburg till Amerika och kunde icke återkallas utan polisorder. Hr Hasselqvist vågade likväl icke besluta sig härför, utan återvände hem. Det var, som man vet, icke heller Tullberg, ty han fanns och greps kort derefter. Enligt hvad man sedan försport, lär mannen med de hvita tänderna, hvilken var så nära att blifva gripen såsom bonduppviglaren Tullberg, icke hafva varit någon annan, hvarken mer eller mindre, än den sorgligt bekante, förrymde presten Palmgren. Det skulle i sanning hafva varit ett sällsamt sammanträffande af omständigheterna, om direktör Hasselqvist rest ut för att gripa en korporal och kommit hem med en prest. Ia LES rs RA gänget gg GA BE rt Sa RN FN rt TREE ERS