Aftonbladet – 6 mars 1869, sida 3

; mn TNE BE TEE DEE TUE ME CI BSULPY för 50 öre. Hvilken öfverraskande nyhet för hufvudstadens ungkarlar! Återstår nu Iblott att få veta hvar hr grefven brukar ;ispisa sina billiga soupter, ty detta öfverallt .Ital helt säkert vid en modifikation. Inte är det på cHoppet eller cWasakällaren, på Jedu Nord eller cHamburger Börs. Låt oss se till hvad en enkel soupå kan gå till på en af våra hyggliga matkällare: (1:o bränvinsbord (det är ju allmänt erkändt Jatt en svensk icke kan undvara bränvinsbord utan anse sig lida nöd?) 35 öre, 2:0 I1 biffstek (eller annan maträtt) 50 öre, 3:0 I!2 butelj öl, 16 öre; summa 1 rdr 1 öre. Jag tror för min del, att denna soupe icke lär för rikligt tilltagen åt andra kammarens Iledamöter, som de flesta äro stora matfriska karlar, hvilka man inte gerna kan afspisa med en kopp tå och en smörgås. Således Iha vi, med iakttagande af den största sparsamhet, kommit till en dubbelt så dyr soupe som den grefve Hamilton ville bestå andra kammarens ledamöter. Och då ha vi ändå icke tagit den för de flesta oumbärliga tutingen eller asängfösaren med i räkningen. Med största otålighet vänta derför både riksdagsmän och hufvudstadens öfriga källarkunder på lösningen af grefve Hamiltons åta. : Men skulle denna lösning äfven uteblifva, så kunna riksdagsmännen likväl med lugn se framtiden till mötes, om de också icke få mer än 6 rdr om dagen att lefva på, ty hr Treffenberg har lofvat, att för hälften af det nedsatta arvodet inackordera ledamöter af andra kammaren på criktigt gentila ställen. Förmodligen är det den. menniskoälskande landssekreteraren, som sjelf ämnar ställa sig i spetsen för inackorderingsföretaget och blifva hufvudet i den patriarkaliska matinorättningen. Icke kan det vara hans mening att inackordera riksdagsmännen en och en på olika ställen i staden, ty derigenom skulle han drabbas af den misstanken, att hans inackorderingsplaner gå ut på att åstadkomma splittring och söndring bland representanterna, som väl behöfva att få vara tillsammans äfven utom kamrarnes 1okaler. För att få andra kammarens ledamöter att ta reson, och hålla till godo med 50öres soupger, har grefve Hamilton lagt an på deras fosterländska känslor genom sin framkastade tanke, att man skulle kunna förvandla de ouppätna biffstekarne till 4 pansarbrytande kanoner om året. Tänk om andra kammaren skulle gifva med sig och sedan vid nästa riksdag säga: Då vi offrat våra biffstekar på fosterlandets altare, så är det icke för mycket, att hofvet offrar några af sina dyrbara baler, soupter och maskerader, ja till och med några af sina hästar, och derföre göra vi en och annan indragning på första hufvudtiteln. Vidare nedsätta vi betydligt de högre embetsmännens lönevilkor, ty en embetsman liksom en riksdagsman bör icke för sitt arbete erhålla högre lön än chan För sitt uppehälle nödtorftligen behöfver. Bland dem som under innevarande vinter knappt haft hvad de behöft för sitt uppehälle, kunna med skäl räknas utvärdshusens egare och egarinnor. Men när nöden är som störst är hjelpen närmast, och när de digra snömolnen nyligen seglade upp öfver hufvudstadens horisont klarnade anletena ute på Hasselbacken, Lidingöbro och Stallmästaregården, ty man anade hvad som komma skulle. Ett klingande slädföre följde på den dystra sydländska vintern och slädpartierna ila dagligen ut genom ella tullar. Lifligast är rörelsen ute på Djurgården, och vid Stora Blåporten hinner man knappast att taga emot grindpengar af den långa filen af åkande. Sedan publiken i en af hufvudstadens tidningar läste underrättelsen om att de kungliga från sina slädor togo den sista branden i betraktande, har det blifvit en nodesak att skicka till hyrkusken efter en rack, för att fara ut och se på branden. Lockelsen blir så mycket starkare derigenom. att Franska värdshuset ligger bredvid, Novilla midtemot, och Hasselbacken samt Almbra strax hitom brandstället. Och vilka herrliga tafior man får se under väsen. Brunonsvikens. hvita täcke, som gnistrar solen, och i fonden den gröna och hvita vparrskogen bortom Källhagen. Södra Djurardens bergiga strand; med sina frusna kasvader, och de rundklippta träden deruppe a cSkansen,, som, betäckta af rimrost, se, it som stora i luften sväfvande jättesnöbollar. : Slädpartierna ut genom Norrtull, ha på en sista tiden äfven varit ovanligt talrika. den de ha icke varit så glada som de, ilka styrt kosan till Djurgården. Inga tiga slädnät, inga skrattande tärnor, inga jusande kavaljerer! Bara täckta slädör, orgsna ansigten och dystra blickar. BSakta lida dessa slädpartier fram öfver den knarande snön, och de vandrare som möta dem lifva hastigt melankoliska vid anblicken af en försilfrade vagnen, som tågar i spetsen, Ivarje blomma, som ligger på kistlocket, är n tår, åsminstone tror man det så gerna, en nog kan det vara tvifvel underkastadt, m den som hvilar under blommorna lemnat ågra goda aktier och inteckningar qvar åt em som åka i vagnen der bakom. Den större dödligheten i hufvudstaden har erkligen gjort att det går riktigt lifiigt till te på Nya kyrkogården. Dödgräfvarne hinna nappast med att skotta undan drifvorna och ppna de mörka boningarne derunder. Tidigt 2 morgnarne komma fattigliken från de olika rsamlingarne, utan all pomp och ståt, och ider dagens lopp köra kuskar i trekantig itt fram med de bättre liken. En skara rn vid grinden gör, affärer i kransar och indeln går bra med dessa sorgens symboler. Den hvita kullen derborta, till venster ivom inden, är också prydd med kransar, fastän wn som hvilar derunder bäddades ner då . ga drifvor lågo öfver jorden. Det är sakdens gärd på August Blanches graf. När mmarsolen skiner öfver kullen skola vänrna der resa en minnesvård, som kan för terverlden vittna derom, att hans samtida kände hans värde och förtjenster.. Inodniog till subskription är nyligen gjord, en säkert är grundplåten redan samlad, ty la den hädangångnes beundrare och vänner ynda att lemna sina bidrag för att få en en del med i vården.