— Telegrafväsendet. Beträffande de språk, hvilka vid internationel telegramvexing kunna begagnas, har telegrafstyrelsen i dess senast utgitina cirkulär meddelat åtskilliga upplysningar, hvilka kunna vara af intresse för våra läsare. I enlighet med föreskrifterna uti den sistlidne år i Wien öfversedda Pariskonventionen, får hvarje telegram affattas på något af de språk, som begagnas inom de öfverenskommande staternas områden, och om hvars lämplighet för internationel telegrafkorrespondens uppgift varderibehörig ordning meddelad, äfvensom på latin. Härvid bör dock iakttagas, att originalet i hvarje fall skrifves med sådana bokstäfver, som hafva sin motsvarighet i det internationella telegrafalfabetet. Med tillämpning häraf hafva vederbörande telegrafförvaltningar numera meddelat hvarandra erforderliga upplysningar, af hvilka framgår, att internationel telegrafkorrespondens kan ega rum på icke mindre än 23 språk, nemligen: böhmiska, croatiska, danska, engelska, flamländska, franska, grekiska, holländska, illyriska, italienska, latinska, norska, polska, portugisiska, rumäniska, rutheniska, serbiska, slovakiska, sloveniska, spanska, svenska, tyska och ungerska. Hvad likväl särskildt angår begagnandet af de skandinaviska språken, har styrelsen fäst uppmärksamheten derpå, att telegrammer, som affattas på dessa språk, ofta blifva på de främmande ländernas telegraflinier icke blott förändrade eller stympade, utan äfven i väsentlig mån fördröjda, hvilken senare omständighet har sin grund i de expedierande tjenstemännens falikomliga obekantskap med nämnda språk. I sin mån in å detta äfven ofördelaktigt på den öfi spondensens befordring. Dethar derföre synts styrelsen rådligast att, vid korrespondens med längre bort belägna främmande orter och länder, än Hamburg, Liibeck, Elbehertigdömena, S:t Petersburg och Finland, i allmänhet använda antingen engelska, franska, eller tyska språket. Samtliga telegrafstationerna äro ålagda att härpå fösta den korresponderande allmänhetens uppmärksamhet.