regeringens underlåtenhetssynder i afseende å boställsregleringen. — Nio tiondedelar af dej skäl, som anförts för denna frågas undanskjutande, hade varit svepskäl, sade han; men man borde icke göra en mängd obemedlade personer till offer för en tvist mellan regeringen och representationen. Anslaget bitölls också med 83 röster mot 68. Ett matt försök gjordes från ministerbänken att afböja bifall till utskottets af frih. Liljencrantz motion föranledda framställning om indragning af åtskilliga af armeförvaltningen nu disponerade fonder. Frih. at Ugglas förmenade, att då regeringen redan infordrat vederbörandes yttrande med anledning af förra riksdagens framställning om de af särskilda verk förvaltade fonders sammanföring under en styrelse, vore den nu ifrågasatta framställningen öfverflödig. Hr Björck erinrade dock, att här var fråga om vissa fonders indragning, således ett steg till ytterligare förenkling utöfver hvad förra riksdagen föreslagit. Framställningen bifölls nästar enhälligt af kammaren. Enligt hvad viigår nämnde är den afslagen af första kammaren. Det märkligaste, som i går afton förekom i första kammaren var dess med 46 röster mot 22 fattade beslut, att till bevillningsutskottet återremittera frågan om beskattning å tobak. Att döma af öfverläggningen, afsåg återremissen hufvudsakligen, att från utskottet erhålla ett förslag till skrifvelse till K. M:t, med begäran om utredning af frågan huru en beskattning å tobak skal: kunna åvägabringas. Det anmärkningsvärda inträffade här, att en regeringens ledamot, hr v. Ehrenheim, motsatte sig förslaget på den grund, att man ej borde etablera nya skattetitlar förr än sådant blir nödvändigt för bestridande af oundgängliga utgifter. Ett sådant nödtvång förefunnes dock icke här, då, enligt K. M:ts beräkningar, hittillsvarande inkomster förslå till utgifternas bestridande, och för öfrigt, om något tillfälligt behof förefunnes, det icke vore lämpligt att för dess fyllande införa en beskattning af den beskaffenhet, att om den en gång blifvit införd, den borde blifva beståndande. Denna skatt, tillade hr statsrådet, liknar för öfrigt andra skatter deri, att den ingenting producerar utan blott konsumerar. Dessa .sunda och rigtiga åsigter förfäktades äfven af åtskilliga bevillningsutskottets medlemmar, hvilka ansågo detta utskott ha till uppgift att tillse hura statsbehofven skola fyllas, men alldeles icke att uppfinna nya skattetitlar utan afseende på behofven. Kammarens majoritet deremot tycktes vara af den åsigt, att tobaken bör beskattas blott derför att det är ett medel, genom hvilket staten skulle kunna åtkomma mera af folkets penningar, anseende kammaren förmodligen att det nog blir råd för dem sedermera. Ett rätt talande bevis på huru man i denna kammare uppfattar folkets förmåga att bära skatter, var hr Hazelii yttrande, att om den fattige arbetaren, om hvars fördel det. talats, finge betala 3 öre för en cigarr i stället för 1 öre, så betydde det väl ingenting, En genom beskattning tredubblad kostnad för en förbrukningsartikel, skulle således alldeles ingenting betyda! Det lärer icke kunna bestridas, att åtskilligt talar för beskattning å tobak, om en sådan kan införas utan att framkalla en mängd demoraliserande försök till underslef och utan att medföra oproportionerligt dryga uppbördskostnader; men vi hoppas, att om och när derom kan på allvar blifva fråga, åtminstone andra kammaren icke skall till en ny sådan beskattning gifva sitt samtycke atan motsvarande eftergifter i andra skattetitlar, t. ex. i konsumtionsafgifterna å sådana till nödvändighetsvaror blifna artiklar som kaffe och socker. Skatter äro skatter samt trycka arbetet och produktionen i hvilken form de än uttagas. Man bör derföre taga sig väl tillvara att ej låta förleda sig att öka beskattningen blott derföre att man råkar hitta på hvad hr Hazelius kallade en odygd, som man tycker gerna kan beskattas, De millioner, som utkräfvas genom bränvinsskatten, ha till allra största delen blifvit ökad beskattning, just derföre att man ej vid dess beviljande betingade sig nedsättningar i andra skattetitlar; och då man forskar efter orsakerna till betrycket i landet, torde man kanske icke böra alldeles förbise det inflytande, som det kunnat utöfva på hela den stora massans ställning, att man nu årligen uttager af. dehsamma i konsumtionsskatter åtskilliga millioner rdr mer än tillförene. I dag har första kammaren förehaft lagutskottets afstyrkande utlåtande rörande väckta motioner, sju till antalet, om ändringar i nya konkurslagen. Af dessa (motioner rönte de fem samma öde i kammaren som i utskottet; de återstående två: hr Hiertas, om viss inskränkning i det s. k. tvångsackordet, och hr Isbergs, att den, som vid konkurs framställer edgångsyrkande, skall derom bevisligen underrätta fordringsegaren eller dennes ombud, återremitterades. Under den långvariga diskussion dessa motioner föranledde, framkommo många och bittra klagomål öfver den au gällande konkurslagen, såsom hvars förnämste försvarare framstod grefve E. Sparre, hvilken förklarade sig vara den konservativaste i f åga om lagar — i hvilkas stiftande hr grefven sjelf deltagit, tillade en senare talare. Hr v. Gegerfelt ansåg, att klagomålen öfver den nya konkurslagen uppkomme genom bristande kännedom om denna lag, hvaremot frih, 4. C. Raab anmärkte, att det vore ganska ursäktligt om ej hvem som helst kunde reda alla hårklyfverier i denna lag, då man nu under pågående plenum hört kammarens utmärktaste jurister ej kunna komma . öfverens derom. Motionen om inskränkning till en månad (1 Sept.— 1 Okt.) af jagt å elg, förut bifallen af andra kammaren, antogs äfven den