ten, böra vi omförmäla ett par anmärkningsvärda tilldragelser under gårdagens plena. . Den ena var hr Lithners anhållan att få interpelleraecklesiastikministern om anlednvingarne hvarföre ständernas skrifvelse af 1863,: rörande den medicinska undervisningens ordnande, ännu icke blifvit inför Kongl. Maj:t föredragen. Hr Lithner motiverade i ett utförligt anförande detta spörjsmål, såsom man hos oss officielt kallar interpellationen. Kammaren, gaf sitt bifall till dess framställande, men det har ännu icke blifvit tillkännagifvet om och när hr ecklesiastikministern kommer att besvara densamma. Den andra märkliga tilldragelsen var hr Nils Svenssons anmälan i går afton af en anmärkningsanledning mot chefen för landttörsvarsdepartementet. Då vid sådan anmälan endast får nyttjas de i 57 riksdagsordningen föreskrifna ord, uti hvilka tillkännagifves, att anledningen till anmärkningen skall uppgifvas inför konstitutionsutskottet, så saknar man naturligtvis ännu all kännedom om anmärkningens orsak och beskaffenhet. Tredje hufvudtiteln förekom i går afton till behandling i andra kammaren. Vi ha förut omförmält, att statsutskottet tillstyrkt den af Kongl. Maj:t för denna hufvudtitel äskade summa af 440,000 rdr, men dervid likväl uppfört en del af beloppet, 17,200 rår, på extra stat, i öfverensstämmelse med den vid sistlidne riksdag uppställda beräkning öfver det belopp, hvartill utgifterna för ministerstaten ansetts böra, i mån af nuvarande embetsinnehafvares afgång, nedbringas; varande dock denna beräkning jemkad med afseende på det af utskottet erkända behofvet af en ministerresidents anställande i Konstantinopel samt bibehållandet af en särskild agent i Madrid. Utrikesministern, som fått sin önskan, att anslaget skulle i sin helhet uppföras på ordinarie stat, af första kammaren bifallen, framställde i går afton i andra kammaren äfven anhållan derom, motiverande densamma med ungefärligen samma skäl, som blifvit i första kammaren anförda. H. ex. grefve Wachtmeister förband sig att hos Kongl. Maj:t förorda de ytterligare besparingar, som kunde blifva möjliga att åvägabringa, men kunde nu hvarken uppgifva deras belopp eller tiden då de kunde ifrågasättas, alldenstund den oro, som vore rådande Europa, gjorde det vanskligt att förutse hvad framtiden kunde bära i sitt sköte. H. ex. tycktes dock icke fästa alltför stor vigt vid den af statsutskottet föreslagna anordning, då i alla fall den summa, som han för 1870 ansett behöflig, blifvit af utskottet tillstyrkt. Hr Björck och grefve Posse försvarade utskottets tillgörande, genom hvilket utskottet velat antyda sin åsigt, att utgifterna under denna titel äro för dryga och böra nedsättas då tillfälle dertill erbjuder sig. Hr Treffenberg lade äfven sitt ord med i debatten Han uppträdde för att bestrida riksdagens rätt att nedsätta de en gång i grundlagsenlig ordning beviljade ordinarie anslagen, visande lagsökning och utmätning i perspektiv ifall riksdagen genom... dylika åtgärder förnärmade någon tjenstemans rätt. Utmätningsförrättaren kunde dervid, tillade talaren, i första rummet tillgripa den bänk, på hvilken hr Björck residerade. Hr C. A. Larsson yrkade bifall till sitt förslag om ministerlönernas nedsättning, i mån at nuvarande innehafvares afgång, till enahanda belopp som bestodes utrikesministern — ett rkande, som icke framkallade något genmäle. Debatten var på det hela ganska matt, och, med undantag af hr C. A. Larsson, syntes man åtnöja sig med den lilla opinionsyttring, som innefattades uti det nämnda obetydliga beloppets anvisande till öfvergående utgifter, tryggande man sig förmodligen vid utrikesministerns löften att tillse hvilka ytterligare besparingar, som kunna åstadkommas. Utskottets förslag bifölls och någon mera genomgående granskning af behofven eller undersökning af möjligheterna att åstadkomma besparingar på denna titel. afhördes icke — en omständighet, hvartill orsaken torde få sökas i den omständigheten. att frih. Liljenerantz, som var motionär i ämnet och visat sig synnerligen förtrogen med detsamma, fortfarande är Törhindrad att i kammaren närvara. Emellertid gifva hr utrikesministerns lojala förklaringar anledning hoppas, att man skall: kunna motse ytterligare nedsättningar framdeles genom regeringens eget initiativ. Bemödandena att påkalla uppmärksamhet för de alitför stora kostnader, utrikesdepartementet medtagit, skola då icke vara förspillda. De ha för öfrigt, såsom man vet, redan medfört en årlig besparing af 39,200 rdr på Sverges andel i dessa anslag. Med anledning af statsutskottets förslag I om indragning af öfverflödiga konsulsplatser vid Medelhafvet och konsulers anställning i stället på åtskilliga andra platser, såsom till exempel Newyork, der sådana kunna anses! behöfliga, afgaf grefve Wachtmeister förkla-: ringar, som ådagalade, att han delade de uttryckta åsigterna om lämpligheten af de tillstyrkta åtgärderna och att han skulle, så fort tillfälle dertill yppades, tillstyrka K. M:t I att vidtaga dem. Det öpppa, tillmötesgående och vinnande uti exe. utrikesministerns hela uppträdande gjorde påtagligen ett synnerligen gynnsamt intryck på kammaren och tillskyndade h. exc. slutligen ett slags förtroendevotum, i det kammaren, på hans yrkande, med betydande majoritet afslog sista punkten i statsutskottets utlåtande, hvari hemställdes om åtgärds vidtagande, att de inkomster, som genom, lästeafgiften tillflyta generatkonsuln i London, mätte, i den mån. de finnas för hans aflöning öfverflödiga, konsulsfonden tillgodokomma. Grefve Wachtmeister Spplyste, att en reglering åsyftades vid nuvarande generalkonsulns afgång, men att densamma dessförinnan icke kunde åvägabringas, såframt generalkonsuln icke skulle afskedas, något som h. exc. icke kunde tillstyrka, då, enligt frågakomma endast ifall konsuln skulle ha nsulsstadgans andemening, detta borde förlorat K. M:ts förtroende. Enligt hr Keys: beräkningar skulle de generalkonsuln tillkommande lästeafgifterna -uppgåtill -högst-betydliga belopp (han uppgaf 141,000 rdr årigen), men å andra sidan. uppgaf grefve Wachtmeister, att konsulatets kanslikostna