Aftonbladet – 5 mars 1869, sida 2

musik. Hvarje morgon har han skickat sin betjent för att fråga buru jag mår. Honom har den der ridten bekonunit väl. Jag åter känner den ännu i alla mina leder. Jag tänker nu skrifva hem och berätta min far om honom. Jag vet att det,skall glädja honom. Den 11 November Yn tyckes den sydliga vintern ändtligen här börjat sitt milda regemente, och folket här försäkrar, att den skall komma att ega bestånd. Redan i går tillbragte jag åter tiden mellan klockan tio ända till solnedgången ute i vioterträdgården i sällskap med Morrik dock icke ständigt under samtal, emedan äf ven han på min anhållan bade tagit med sig en bok, dikter af en amerikanare, Edgar Allan Poe, hvilken han leende förklarade vara den trognaste spegelbild af hans egen stämning före hans pänyttfödelse, såsom han kallar det. Jag lånade den af honom och gaf honom i utbyte min kära Richert. Ni har då med er ett riktigt andligt husapotek, skämtade Morrik. Fortfar bara att sköta mig. Den välsignade amerikanaren har alideles kollrat bort mig. Om vår utflykt till Schönna pratas en hel hop, tillade han och betraktade mig, liksom för att se efter om jag icke skulle taga det illa. l Låt oss inte göra dem det nöjet attlåtsa deromp, bad jag honom. Uch derefter voro vi glada och muntra och läto icke några stycken flugor och myggor fördystra den sköna solen för oss. Vi ha gjort en tyst öfverenskommelse att aldrig tala om vår sjukdom, något hvarmed annars folket här tröstar sig eller gör sitt hjerts tongt, alltefter som detta hjerta är kallt eller varmt. Men jag märkte ganska: väl att han pu börjat hysa den falska åsigten, att jag känner mig bättre, medan jag