Af dessa talare framhölls isynnerhet overkställbarheten och kostnaderna af den i utskottets förslag sist nämnda åtgärden; enär inteckning icke kan genom en enda handling beviljas hela komplexen af den ett jernvägsbolag tillhörande för jernvägen upplåtna jordrymd, utan måste sökas särskildt för hvarje hemman från hvilket jord blifvit till jernvägen exproprierad. Vidare ansågs det underligt, om staten såsom långifvare skulle kunna ega rätt att fler år efter lånens beviljande föreskrifva nya vilkor för deras tillgodonjutande. Dessutom framhöll man, att staten hade alldeles tillräcklig säkerkerhet genom det stadgandet i kontrakten, att staten skulle ega rätt att tillegna sig hela jernvägarne. om bolagen icke uppfyllde sina förbindelser. Förgäfves kämpade hr Björck med uppbjudande af en stor del af sina krafter och lika förgäfves Jade hr C. Ifvarsson tyngden af sitt uttalande i vågskålen, — utskottets förslag blef utan votering afslaget. I 11:te punkten hade utskottet hemställt, att fullmäktige måtte tillerkännas full decharge för sin förvaltning. Vid denna punkt framställde hr Agardh några änmärkningar mot fullmäktiges åtgöranden vid sista statslånet, gående derpå ut, att fullmäktige icke tillämpat de principer, med afseende på upptagandet af dylika lån, som af 1867 års riksdag bestämdes, äfvensom att det sist afslutade lånet varit dyrare än något föregående, Det hade derföre förefallit tal. eget, att utskottet ej omnämnt detta förhållande, såvida man ej finge antaga, att utskottet funnit fullmäktige icke hafva förmått betinga sig bättre vilkor. Men om så vore, framginge deraf tydligt, att Sverge nu för en tid behöfver hvila sig i fråga om upptagande af lån. Hrr Björck och Berger visade att fullmäktige i detta fall icke kunnat handla på annat sätt än de gjort, och att de af 1867 års riksdag uttalade principer hvarken varit fullmäktige obekanta eller blifvit af dem förbisedda, men att det varit omöjligt a:t erhålla det ifrågavarande lånet på bättre vilkor, — hvarefter punkten bifölls. Derefter föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande n:r 30, hvari utskottet, men anledning af motioner väckta af hrr P. Nilsson från Örebro län och P. Andersson från Blekinge län, hemställt att riksdagen ville uti skrifvelse anhålla, det K. M:t efter landstingens och vederbörandes hörande angående lämpligaste sättet för kronobrefbäringsskyldighetens skiljande från jordbruket, täcktes låta utreda frågan om de kostnader, hvarmed en sådan åtgärd antingen för statsverket eller för de olika länen, derest ifrågavarande skyldighet skulle af dem hvar för sig öfvertagas, må vara förenad samt derefter till riksdagen i ämnet aflåta framställning. Vidare föredrogs samma utskotts utlåtande n:r 31, i anledning af K. M:ts proposition, angående afsöndring af jord från militie-boställslägenheterna Sjöleden och Lökshuset samt bostället Tostarp, för att tilläggas exercisfältet Ljungbyhed. Efter en kort diskussion, under hvilken hr Bergström och statsrådet vy. Ehrenheim yrkade återremiss, hvaremot hr Björck försvarade utskottets förslag, bifölls detsamma med 93 röster mot 58, hvilka yrkade återremiss. Tullbetänkandet. Derefter föredrogs det s. k. tullbetänkandet hvaraf två punkter medhunnos på förmiddagen: Första punakten, afstyrkande väckta motioner om bestämmande af en inregistreringsafgift, af frib. Sprengtporten föreslagen till högst 5 proc., af hr Åkerlund efter 1 till 4 proc. af värdet, bifölls utan diskussion. — Andra punkten, likaledes afstyrkande hr Johan Olssons motion om upphäfvande af k. kung. den 24 Mars 1865 och om upprättande af special-tulltariffer för alla de stater med hvilka Sverge icke afslutit särskilda handelstraktater, — framkallade diskussion, sedan hr Johan Olsson funnit behöfligt förorda sitt förslag. Detta föranledde frih. Gripenstedt att i ett längre anförande, för hvilket vi hoppas snart kunna lemna fullständig redogörelse, utveckla de verkliga följderna af den så mycket omordade franska handelstraktaten. Hr Jöns Pährsson uppträdde derefter och tillkännagaf sig ingalunda vilja understödja motionen, emedan han redan 1867 funnit detta icke vara önskvärdt. Tal. kunde väl icke förneka att exporten betydligt stigit efter traktatens afslutande, men då vi i stället för våra redbara varor blott finge lyxartiklar i utbyte vore vinsten i sjelfva verket mindre än ingen. Såsom ett klart bevis i detta fall påminde tal. om den nu rådande nöden i landet, hvilken han satte i förbindelse med nämnda handelstraktat, förmenande att intet varit olyckligare än att den framkommit, äfvensom att ingen statsman gjort landet större skada än den nästföregående talaren genom denna traktat. Nu för tillfället vore likvälingenting att göra annat än att tiga och lida. Frih v. Schultzenheim medgaf, att den franska handelstraktaten verkat välgörande, ehuru icke så mycket som tal. hade önskat, såsom exempel hvarpå anfördes, att Jernexporten derigenom minskats och, hvad Frankrike särskildt beträffade, troligen snart skulle helt och hållet upphöra. Frih. Gripenstedt tog åter till ordet för att besvara de föregående talarnes inkast. På hr Jöns Pährssors anförande svarade tal. med en fråga, om det vore rimligt att sätta den nu rådande nöden i sammanhang med franska handelstraktaten, eller om den icke snarare hade sin grund i den sist). år i den talarens hemort timade missväxt. För en ökad utförsel finge man naturligtvis en fordran hos utlandet, och om nu landets invånare vore no oförståndiga att använda de till följd derat influtna medlen till champagne och leksaker, så vore detta onekligen mycket att beklaga, men låge det någon rimlighet i att tillskrifva franska handelstraktaten ett sådant förhållande? Man kunde väl icke begära mer af en bandelslagstiftning än att den bidroge till ökande af exporten. — Til: frih. Schultzenheim hembar tal. sin tacksamhet för hans öppna och lojala erkännande om handelstraktatens verkningar, hvilket så riyckei mer måste glädja tal. att höra, som hr frih. varit en af de häftigaste motståndarne till denna traktat. Hvad beträffade jernexporten till Frankrike, så vore det så mycket mindre anledning att befara dess snara upphörande, som chefen för ett af de förnämsta handelshusen, som sysselsätta sig med jernexport, nyligen till tal. yra; aw det vöre märkvärdigt hyad tillståndet I fråga om jernexporten till Frankrike på senaste tiden förändrats. ett förhållande som äfven tal. sjelf, såsom bruksegare varit i tillfälle att erfara, och officiella upperter dessutom visade att jernexporten stigit från 181,000 centner, som den utgjorde 1863 till 356,000 centner, som den utgjorde sist). år. (Många bravorop hördes efter slutet af detta anförande.) Ir Hedlund uppläste ett par ställen ur belgiska handelskämmarens nyligen utkomna berättelse om det industriella lifvet 1867; gående ut på att visa, att det då öfver hela verlden herrskande ekonomiska betrycket hade sin förnämsta grund i en öfverallt inträffad dålig skörd, som icke varit sämre sedan 1817. Hr And. Gudmundsson yrkade bifall till utskottets förslag, hvilket äfven utan votering godkändes. : Med denna punkt slutade förmiddagens föredragning. På aftonen föredrogos och biföllos utan nämnvärd diskussion alla de återstående punkternå af betänkandet. I första punkten af bevillningsutskottets betänkande n:r 3 hade utskottet afstyrkt hr Beronii motion om det enkla brefportots nedsättande från 12 till 10 öre. Sedan motiomären och hr Vougt förordat motionen samt frih. Ahlströmer och Schultzenheimutskottets hemställan, bifölls denna senare genom votering med 111 röster mot 28. — I anden nunltan hada steleattr4 nå ARR d Be ha