Andra kammaren. Först föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande n:r 3, hvari utskottet, med anledning af en af hr. Jan Andersson väckt motion om ändring af 72 riksdagsordningen i det syfte, att statsrevisionen i stället för dess nuvarande anordning skulle framflyttas till tiden för riksdagens sammanvaro och uppdragas åt ett ensamt för detta ändamål tillsatt utskott, föreslagit att motionen icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda. Öfver denna fråga uppstod en ganska långvarig diskussion, sedan hr Stråle med lika stor utförlighet som ihärdighet sökt visa att statsrevisionen, sådan den nu är ordnad icke motsvarade, ej heller i anseende till den korta tiden och den ofantliga mängden af ärenden, kunde motsvara hvad man af en dylik revision borde kunna vänta. Tal. klandrade utskottet derför att det vid sådant förhållande allt för knapphändigt affärdat motionen. Tal. troåde det förötrigt våra battre att revisorerna valdes inom riksdagen än utom densamma, isynnerhet som, åtminstone inom andra kammaren, ett öfverflöd af krafter funnes, bestående af militärer och gjömän, prester och proselyter, kreter araber 0. 8. v. På det utskottet måtte få tillfälle att bättre taga den vigtiga frågan i öfvervägande, yrkade tal. återremiss, och understöddes af hrr Jan Andersson, Rosenberg och P. Andersson från Blekinge, hvilken senare förordade det föreslagna reylsionsutskottet för att sysselsätta de många riksdagsmän som gå sysslolösa: Hrr Östman och Falkman uttalade sig i samma syfte. men med yrkande, att betänkandet måtte med ogillande läggas till bandlingarne. Desse talares åsigter mötte motstånd af hrr Witt, Sjöberg, Lönnberg, Siljeström och Gripenstedt, hvilka med stor krafi visade, att utskottet icke kunnat göra annat än det gjort, då det hade att yttra sig om ingenting annåt än motionen, och icke kunde tillstyrka densamma, Denna uppfattning hade sin grund deri, att revisionen enligt förslaget icke skulle medhinnas under riksdagen, att en tids förlust af ett år skulle uppstå, innan revisorernas anmärkningar kunde inkomma till och bli afgjorda af riksdägen, äfvensom att det vore olämpligt att med val till revisorer nödgas inskränkas inom kamrarne, sUtskottets förslag bifölls dergfver utan votering. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 29, ang. riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förfdtit sedan början af 1868 års riksdag. och bifölls i sin helhet, med undantag för G:te unkten. Dernuti hade utskottet föreslagit, att fulläktige I riksgäldskontoret måtte åläggas att dels