N UTRIKES. FRANKRIKE. I en korrespondens från Paris till Kölnische Zeitung den 26 Febr. berättas följande: Krigsministeren utvecklar i detta ögonblick en mycket liflig verksamhet. Oafsedt rustningarna, hvilka gå sin gilla gång, öfvas hela den franska armen oafbrutet. Tjensten är isynnerhet ansträngande för I avalleriet, som dagligen exerceras i 8 tin. mur. Man har nemligen för detta vapen helt och hållet afskaffat den gamla taktiken och infört en alldeles ny, enligt hvilken kavalleriet skall operera tillsammans med artilleriet. Såsom det tyckes, åsyftar man isynnerhet anfall nattetid, och i många garnisoner hållas derföre manövrer om nätterna. Officerarne ha änpnu trägnare sysselsättning än manskapet; ty de måste tre timmar om dagen bivista föreläsningar om den nya taktiken, hvilka i allmänhet hållas af öfverstarne sjelfve. Infanteriet öfvas företrädesvis att skjuta i liggande ställning, och soldaterna lägga tornistrarne framför sig, emedan dessa i fält skola tjena till skydd. ITALIEN. Parlamentet afslöt den 24 Februari efter långa och häftiga debatter behandlingen af krigsministern Viales budget. Ministeren, som understöddes af utskottet, har vunnit allt hvad den önskade: återupprättandet af de tre stora militärkommandona (norra, mellersta och södra Italien) och den effektiva styrkans föröknivg tills vidare med 19,000 man. Denna var förut bestämd till 185,000 man, men har nu blifvit förhöjd till 204,000 man. Vidare har representantkammaren beviljat krigsministern 900,000 francs till förbättring af löjtnanternas och underlöjtnanternas löner, da desses gage (123 franes i månaden) förklarades otillräckligt. Krigsbudgeten för 1869, hvilken urspruogligen var bestämd till omkring 144,000,000 trancs, blef till följd af allt detta förhöjd till 147,000,000. Af venstern gjordes åtskilliga invändningar mot krigsministerns och utskottets förslag, men utan att det gjorde nägon verkan på majoriteten, som delade regeringens åsigter om den nuvarande europeiska situationens faror. Det påstods till och med i Florens, att ministerpresidenten, general Menabrea hade gjort utskottet förtroliga meddelanden af sådan beskaffenhet, att det enhälligt förklarade en förökning af den effektiva styrkan nödvändig. Venstern deremot ville hvarken höra talas om de tre stora militärkommandonas återupprättande eller om en större rekrytutskrifning för år 1869. Under ett af de sista plena yttrade representanten Orispi Garibaldis vän) följande: cJag är emot återupprättandet tillsvidare af tre stora militärkommandon, ty de äro i sjelfva verket stående kommandoposter, som redan förut blifvit afskaffade. Hvad fruktar regeringen för? Vill hon koncentrera sina trupper på särskilda ställen tör att afvärja en revolution? Italien behöfver blott lugn; det måste ha tid att samla sig. MHvartill skulle nya offensiva och defensiva förbund tjena? (Hör hör, Aah!) Från hvilket håll frokta vi anfall? Manne af Frankrike? Men Frankrike är ju en vänskaplig och allierad makt? Eller af Österrike? Men Österrike har nog med att sköta sina egna angelägenheter. Italien vill icke ha några förbund, det vill blott ha neutralitet!s (Hör! Åh! Rörelse i salen.) — General Menabrea: cMen det är ju ett helt politiskt program! — Crispi :Ja, det är vårt (vensterns) program.a (Talaren afbröts nu från flera sidor.) — Denna lilla episod under debatten om krigsbudgeten uppfattas af vensterns organer såsom bevis på, att den italienska regeringens politik redan är bunden i afseende på vissa eventualiteter, emedan Menabrea i motsatt fall knapt skulle ha tillbakavisat ett neutralitetsprogram. SEKO AAR