40 öre endast för förmånen att få utländskt socker. Och att en sådan odling verkligen med fördel skulle här kunna ega rum vore så mycket vissare, som, enligt anställda undersökningar, vårt lands jordmån mer än något annat lands var lämplig derför. Till bevis härpå framhölls att, då i Tyskland afkastningen af hvitbetan icke kunnat uppdrifvas mer än till 3 å 400 centner pr tunnland med 10 procents sockerhalt, afkastningen i Mälardalen uppgick i medeltal till 500 centner pr tunnland och ända till 800 centner, med 14 procents sockerhalt. Såsom ett glädjande tecken, att betydelsen af denna nya näring ej längre underkännes, nämnde frih. Bonde att Tanto sockerbruksbolag beslutit sig för att påbörja hvitbetssockerfabrikation, om denna industri icke beskattas vid nuvarande riksdag eller åtminstone erhåller vissa frihetsår. Bolaget kan icke annonsera om uppköp af sockerbetor förr än denna fråga är vid riksdagen afgjord. En sockerfabrikant i Kalmar, hr Nylen, hade till styrelsen insändt prof å kaffe, tillverkadt vid hans fabrik af hvitbetsaffall, hvilket, enligt af professor Palmstedt afgifvet utlåtande, var välsmakande och icke innehöll något för helsan skadligt. Samma fabrikant hade äfven insändt prof å hvitbetsporter till 25 öre pr kanna. Hr von Heland sade sig kunna tillverka sockerdricka af hvitbetor. Särskildt fäste ordf. uppmärksamheten på att det vore nödvändigt att vid betodlingen ega godt frö, hvilket i fjol åtminstone varit mycket ondt om. Enligt erfarenheten vore fröet från Barsebäck i Skåne och från Saltzmände i Tyskland bland det allrabästa. Vidare anmäldes, att från härvarande nederländska minister hade meddelats styrelsen underrättelse derom, att i Augusti och September innevarande år kommer att i Utrecht anordnas en internationel utställning af husgerådssaker, hufvudsakligast sådana, som äro nödvändiga för arbetaren, och hade styrelsen, för utredande af det sätt, hvarpå slöjdföreningen skulle kunna tillgodogöra sig denna utställning, tillsatt en komite och i densamma inkallat grefve Claes Lewenhaupt, nederländska konsuln Blanch, auditör Ljungberg, intendenten Juhlin-Dannfelt och kammarherren Fahnehjelm. Slutligen egde en förevisning, rum af taflor i limfärg, målade af artisten Blombergsson.