sina fem sinnen i behåll; och så från gatan är hon just inte heller kommen. Det är bara den der morskheten och lusten att vets och förstå bättre än en annan som gör henne till ett tungt kors nog; men det måste väl den starkaste underkasta sig. Huru har det gått er, kära herre? sade han, vänd till Morrik. -Fröken är ju så hygglig och snäll, och jag skulle gerna byta, om hon ville ha mig, men med att-spela herre i huset vore det väl då älldeles slut. Nå ja, en hvar har sin börda att bära. Ignaz,, sade jag, då Morrik ännu alltjemt teg och jag fruktade, att han något omildt skulle tillrättavisa den af vinet hifvade och språksamme bonden, herrn här är hvarken min bror eller min fästman. Viäro här båda främmande och ha endast färdats bit upp i hvarandras sällskap. Men hvad du säger om att regera, så fordras det kraft dertill, och ett stackars fruntimmer, som kommer att låta begrafva sig innan våren är ute, har hvarken lust eller andedrägt nog dertill. Och var nu hygglig och gå med Liesi till Meran, till herr pastorn, och låt inte någon få att säga om dig, att du inte rätt var vid ditt förstånd, när du gaf henne ditt ord. Flickan, en helt frisk och kraftig gestalt, med ett öppet och klokt ansigte, hade nu stigit upp och tagit sin fästman under armen. Jag tackar er så mycket, nådiga frökenx, sade hon, för att ni var så god och hjelpte mig att få den här ur fläcken. Se så, säg nu god afton åt herrskapet, Nazi, och kom sedan med. Men hvad det beträffar att dö, nådig fröken, så kommer ni nog snart på andra tankar. Jag har i två vintrar tjenat I en pension der nere i Meran, och vet ati mången, svm redan beställt sin likkista, inte