OBOTLIG j) NOVELL AF Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C. J. Backman. Naz, ropade nu flickan, hvad pratar du nu för slag der borta? Fröken ser. visst inte ut som om hon skulle vara rädd; men vindrickning är förbjuden för de sjuka — ursäkta, mitt nådiga herrskap! Men Ignatius tror att ingen menniska kan lefva utan vin. Ja, han är då en riktig slösare! Jag har nu redan en hel timme manat och bedt honom att han skulle bege sig af härifrån; vi måste skynda oss till Meran, förstår ni, för att ingå förlofningen, som vi tänkt på; men nu sitter och sitter han här ända in på natten och smörjer sig mel sitt vin, och hvad skola vi väl sedan göra för figur inför herr kyrkoherden? Säg det åt honom, nådiga fröken. Åh, Gud bevars!s sade bonden, hvilken jag nu så småningom började att känna iger såsom min vän från Zenoburg, ser du då inte, Liesi, att äfven herrskapet ger sig gcå ro? Den der hon börjar i god tid, hon, att vilja 1egera — inte sannt, herre? Qvinfolken ha alltid brådtom att få oss i sitt våld. Men en bra karl gör derföre också gerna halt, när han går den sista gången, och låter ett godt glas smaka sig dubbelt så rart. För öfrigt har jag just ingenting att invända mot den der tösen, tillade han med en munter blick bort till henne. Sina raka Ork friska lemmar har hon, och äfven En eo A. B. nr 35, 30, 33—4D, 42, 45, 47 och 49