sin bestämda önskan, att jag inte vidare skulle besöka hans föräldrars hus. Det kom naturligtvis till ytterligare förklaringar, och jag fick nu veta, att fästmannen hade upps ställt som en pligt för sin fästmö, att hon skulle afbryta umgänget med: mig, emedan jag vore en person utan grundsatser. Hvarjehanda saker kommo till för att upphetsa vårt samtal rörande denna ledsamma sak, och ehuru jag hade den bästa vilja att bespara min väninna hverje bekymmer, togo sakerna snart en allvarsam vändning. Konversationen fortsattes under tvenne pistolmynvingar; jag skötiett träd, och brodern, hvars hufvud var hetare än mitt, träffade mig lätt i venstra sidan. Det var ingenting att tala om; men den mödosamt qväfda : uppbru-ningen, den kalla vintermorgonen, på hvilken jag, endast knapphändigt förbunden, for i min egen-vagn den temligen långa vägen tillbaka till ståden, den aggande smärtan och förtreten öfver att ett så vackert, rent, menskligt band på ett sådant sätt blef afbrutet, kastade mig på sjuksängen. Jag kom efter en svår sårfeber app derifrån, endast för att bli skickad hit som obotlig; Och nu förstår ni kanske, kära Maria, hvarför jag icke längre kan taga det så lätt, att se er så omisstänksamt gå vid min sida, bredvid en person utan grundsatser, som dock åtminstone ständigt fastbållit vid en, den att inte söka sin egen lycka på bekostnad af en annans. Jag visste redan länge hvad jag skulle svara derpå. (Forts. följer.)