det, er vänskap, obekymrad om den som er godhet möjligen kan göra er. öl höjd öfver så mycket, som trots all sin ömklighet dock är en makt — huru stark oct grym, det har jag endast alltför kännbar fått erfara. Och på det att det inte må såra er att af en man bli erinrad om en mängd omdömen och fördomar, hvilka annars bruka stå allra tydligast för ett qvinligt sinne, men som vi under vårt vänskapliga umgänge föraktat, så vill jag låta er veta att Jag inte vore sjuk och nära grafvens rand, om jag närmare hade betänkt hvad man dömer om mig och hvilket ljus — hvilken skugga, ville jag säga — jag kastar på dem, med hvilka jag umgås. Vi hade satt oss vid vägen på en med mossa och murgrön tätt öfvervuxen sten, hvarifrån man mellan kastaniegrenarne sågo de sköna bergtopparne midt emot och Passeiers stupor. Barn, som gingo till skolan; stodo omkring oss på något afstånd, bönderna vandrade förbi, korna fördes till vattenhoarne; men han såg och hörde ingentiog af allt detta och fortfor att tala vidare: Ni vet kanske inte, goda Maria, huru en i alla afseenden oberoende ställning verkar på menniskans natur så i godt som ondt. Det är föröfrigt onödigt att här moralisera deröfver. Endast det är vigtigt, att den, som inte känner sig bunden af någonting, inte må tänka alltför lågt om dem, som låta binda sig, vare sig at konsiderationer eller fördomar. Jag har en gång förr yttrat, att jag var bättre än mitt rykte. Men emedan jag kunde umbära menniskorna, deras hjelp, deras beskydd, deras välvilja, trodde j jag mig äfven kunna umbära deras goda tanke, och skrattade endast åt de kälkborgare, såsom je kallade dem, som sågo mig svartare än jag öreföll mig sjelf, De afundas mig min fri