dör, och mången, som tror att han tagit sit sista steg, går sedan ända upp till Mutt spetsen. Det blåser en mycket god luft de nere i Meran, och det skulle inte förvån: mig, om den till och med uppväckte döda. Farväl nu, nådiga herrskap! Annars somnar der här in medan -han står. Det tycktes verkligen vara fara derför. Der unge bonden stod -lutad mot bordet och såg liksom frånvarande ned på golfvet, nickade nu hel) drömmande åt oss och lät derefter helt godmodigt föra sig bort. Jag kan icke neka till att hela denna scen hade varit mig plågsam. Den hade visserligen icke ställt honom i någon vidrig dager, men hela hans tal, af hvilken jag endast återgifvit det hufvudsakliga, och hans råa uttryckssätt gjorde mig förstämd, utan att jag rätt visste hvarföre, Äfven Morrik tycktes just icke vara så synnerligt uppbyggd af detta sammanträffande. Värdinnan, som sjelf satte fram maten åt oss och äfvenledes gjorde oss åtskilliga nyfikna frågor, förbättrade icke heller så synnerligt vårt lynne. Dessutom var det en tung luft i det låga rummet, i hvilket röken rån köket trängde in. . Då äfven maten icke just var så särdeles att prisa, voro vi båda glada att snart komma ut för att åter inandas den friska luften. Vi gingo långsamt fram och tillbaka på den lilla gångstigen mellan de pittoreska gårdarne och talade föga, men min glädtighet kom snart åter tillbaka. Ni mår inte bra, sade jag, då jag ännu alltjemt såg honom gå tyst och sluten vid min sida. Jo bevars,, sade han; jag har ingenting att klaga öfver. Jag bara går och tänker för mig sjelf Måhända vore det bättre för er om ni uttalade edra tankar.