med slutna ögon i den svala balfskymningen, för att åter hemta mig och samla mina tan— kar. Rummet har en djup fönsternisch, ett slags altan, hvarest, såsom jag vid inträdet flyktigt märkte, en ung bonde satt i sällskap med en flicka vid sitt vin och sitt middagsmål. De, tycktes lika litet gifva akt på mig som jag på dem. Morrik kom nu in, satte sig ned bredvid mig vid bordet och var helt glad och munter, om också blekare än förut. Luften tycktes ha angripit honom. Vi samtalade om Jlikgiltiga saker. Med ens reser sig bonden i fönstersmygen upp och. träder med fyldt glas i handen fram till vårt bord. Ursäkta, sade han; herrn har väl insenting emot att jag dricker frökens skål? Vi äro ju gamla bekanta Dermed drack han, tittade förtroligt på mig jfver randen af sitt glas och räckte derefter ram glaset, för att äfven jag skulle dricka. Jag tog emot glaset, men betraktade honom dervid under helt förbluffad min; han förekom mig helt och hållet främmande, derjemte en smula upphetsad af vinet och vid ett skämtsamt lynne, som nästan gjorde mig orolig. i Ja, ja, sade han, då jag teg och äfven Morrik betraktade honom med en icke synnerligt: uppmuntrande blick, med den der väktarebatten och det tre månader gamla skägget ser allt en menniska en smula hem. skare ut än så här i belgdagskostymen. Men då unga fröken här inte ens då ryste för mig, behöfver hon väl nu så mycket mmdre vara rädd för mig, då hon till på köpet har sin herr bror eller sin fjäs... x (Forts. följer. Jä