gallerverk, som här i ndet bår upp drufvorna i höjden. Alla upphörde att arbeta, då vi redo förbi, jag förut på mitt särdeles fromma och sediga djur, som föraren icke släppte ur handen, Morrik tätt etter så att vi kunde tillropa hvarandra vär dje öfver allt det herrliga vi sågo, och ligen betjenten, som bildade eftertru Då vi hunno litet högre upp, drog jau korligt åt mig tyglarna. Det var för wu derbart för att man skulle kunna skynda det hastigt förbi. , Vi hade Etschdalen djupt under oss, floden blixtrade fram mellan sandoch ängssträckor, och bergen slöto sig tillsammans i de renaste linier. Men hvad skulle man väl kunna säga derom, då knappast en målares pensel här rätt kan uttrycka sig, Viyttrade också icke ett ord till hvarandra, utan vi hängde endast helt förtjusta och andägtiga i våra sadlar och stirrade och undrade. Om icke djuren hade blifvit otåliga, så hvem vet, om vi icke ännu hölle på samma ställe ? Min sediga brunte, som när allt kom omkring var klokare än han såg ut, skakade betänksamt på hufvudet med sina ansenliga öron åt de dåraktiga menniskorna, som icke ville ur stället, ehuru bär icke fanns det ringg att äta. Han satte sig, i tanke att Jan måste komma vårt oförstånd till. hjelp, amt åter i rörelse, och de andra följde efter. Ett förtjusande slott, som ligger i djupet tätt under den skogbevuxna bergstupan. en grefve Tråutmannsdorffs egendom, blef på vår högra sida, och äfven den lilla Valentins-kyrkan, som står alldeles enstaka i en lugn och stilla sidodal. Vår väg förde nu åter mot norr öfver Midtelberget än foten af Ifinger, som höjer sitt snöhufvud upp i den rena böstluften. Hela Hjellrysge gen NS lksvm besådd med enstaka gårdar, och