i hvilken händelse han skulle hemta mig I klockan tio med mulorna. Jag har utan Jång besinning skrifvit till honom, att detta skulle göra mig ett stort nöje. Men, då jag närmare eftertänker.... På aftonen. Till. all lycka blef min öfverläggning afskuren, innan jag möjligen hade utkläckt en bra. öfverflödig, dåraktig tanke. Värdinnan kom in med underrättelse om att herrn väntade der nere, och betjenten följde henne i hälarne för att bära ned min väska och min plaid. Nu gällde det att skynda sig. Jag fann honom redan afstigen der nere, för att hjelpa mig upp i sadeln, och glädjen, att efter så långt. uppskof återse honom glad och temligen frisk, det milda, klara vädret och utsigten att få göra den herrliga ridten, allt detta hjelpte mig att hastigt öfvervinna hvarje återstod af barnslig förlägenbet. Man har vant sig vid att se oss till fots prata och lustvandra i hvaråndras sällskap, hvarföre då icke äfven ridande på mulor? N Vi redo således helt beskedligt förbi vinterånläggningen och öfver bron, der emellertid det kära publikum trädde fram till barrieren för att ännu ett stycke kunna följa oss med sina blickar och anmärkningar. Derefter steg vägen sakta uppåt till venster och ledde in bland Obermais vänliga kullar, der vi snart befunno oss midt bland aflöfvade vingårdar och, i det vi trafvade förbi husen, fingo se huru man stampade.drufvorna i stenkar och fyllde saften på fat, samt uti de nu lesnade löfgångarne förarbetena till det ommande årets nya skörd. Iogenting kan vara vackrare än att se dessa högväxta män plöja upp en sådan vingård med ett par starka grå oxar, då han sedan låter djuren pusta ut ochemellanåt lutar sig mot plogtisteln, och allt detta vmptfvet af En rem af stänger och