ute både i går och i dag, men förgäfves. Hura hastigt man vänjer sig vid hvarandra, då man är alldeles ensam bland många! Äfven han har icke heller något annat umgänge. Endast om läkaren talar han mycket godt. Äfven jag hade nästan lust att en gång rådfråga honom, icke för att få veta något nytt om mig — derom vet jag ju endast allt för godt besked — utan för att få höra om äfven han är så obotlig som han tror sig vara. ; Den 5 på aftonen. Vinden har kastat om, vi ha sireceo, hela Etsehdalen är beslöjad, och ett fint regn slår mjukt och varmt mot fönstren. Nu ha popplarne till den grad förlorat sina blad, att jag tydligt kan skåda konturerna af den sköna Mendel-spetsen der bakom. Vinskörden är för länge sedan afslutad, hjordarne stå i stallen, allt tyder på att vintern är i antågande, och jag känner mig helt glad öfver att aitta varm och trygg. Pappa skrifver till mig om djup snö och sträng köld, redan sydvinden ännu tillför oss Italiens luft och rosorna blomma så gladt iden illa trädgården vid mina fötter, som om de förstode saken bättre och trodde att snön från Muttspetsen aldrig skall komma ned till byn Tirol eller kan drifva sitt spel ute i vinterträdgården. Den 6:te på morgonen. Törseosorna tyckas verkligen komma att få rätt. Den herrligaste sol har väckt mig, kaminen har ferier, den gröna gräsmattan nere i dalen lyser som i Maj, och för en fjerdedels timme sedan kom en biljett. från Moröm hvaroti ban sade mig, att han gerna skulle vilja. använda den sköna dagen till sidt bort öfver de närmaste höjderna, då gåPrdet änuv är honom förbjudet, och nu frå settt nig vm jar vie Honom sälsköp;