Aftonbladet – 26 februari 1869, sida 2

——— — LL LLA mest oersättliga, så står jag dock der jag står och kan inte gå tillbaka, och om det äfven är något att uträtta der borta på andra sidan, så skall jag bättre rusta mig dertill genom mod och tillförsigt än genom denna ofruktbara förtviflan, öfver hvilken jag nu verkligen blygs inför er och öfver hvilken jag skulle blygas ännu mera, om jag äfven idag såge er lika upphöjd öfver alla Menskligheter, såsom ni häromdagen visade er för mig. Jag nedskrifver här helt;torrt hvad som jvarstannat i mitt minne af hans ord; han talar mycket egendomligt, med mera skärpa och med en qvickhet, som vid inandningen uppfriskar som ett lifvande salt och icke jvarlemnar någon bitande eftersmak. . Det var en oändligt angenäm stund. Om vi hade varit två män eller två qvinnor, skulle vi, då vi togo afsked af hvarandra, skakat hvarundras händer och ingått ett broderligt duskap med hvarandra. För vår del ha vi åtninstone kommit öfverens om att dagligen sammanträffa ute i vinterträdgården, då vi innu tänka så olika öfver mycket, och svårli— sen kuana bli färdiga dermedvunder detta lifvet. Mina bref hemifrån äro äfven: glädjande. Ernst skrifver helt otåligt, att han icke skall å se mig på så länge — den stackars gosen anar icke huru länge detta skall komma utt Tr Det har emellertid blifvit mörkt. fag vill musicera en smula och låta denna. estdag skönt förklinga i toner. ssd — Lyckad kur. Fråv Mönsterås skrifves Bland annat af en korrespondent till tidningen Calmar: Em båtsman i Habbestorp blef efter ett nisslyckadt försök att medelst hängning afhända ig lifvet af byamännen tilldelad en rdr i pennin sar, hotad med stryk och, utkörd ett arbeta. Kuen har befunnits Le emedan både sinnegförirring och sjelfmordglust hos båtsmannen sedernera alldeles, försvurnit. Å