Aftonbladet – 25 februari 1869, sida 3

n sakningen rörde Grubb personligen; men sed: n Grubb blifvit hörd och domstoleti int gkall skri till vittnesförhören, har jag ansett mig böra a mMäld mig, för att erbjuda Grubb mitt biträde, de till föranledd af det sätt hvarpå jag trott mig finn att allmänna åklagareti tippfättade sitt åklagar kall, på det att den tilltalade rå komma i Mn tande af laga rättegångsförmåner och vid de bli vande vittnesförhören framställa nödiga jäfsanmär! . I niligar, äfvensom de frågor till vittnena, som kurir -) för en fnöjligen blifrande rekonventionstalan val behöfliga. Domhafvanden anmärkte, att det var något ova pl Het att på detta sätt komma och erbjuda sitt b E träde; hvartill Synnerberg genmälde, att han al deles icke ville biträda Grubb i sak, för hvars u redande han uppmanade Grubb att tala sanning utan endast i förberörda hänseeride. Allm. åklay. Jag finner notarien Synnerberg uppträdande alldeles obehörigt, och bestrider me stöd af 15 kap. 1rättegångsbalken att Grubl må tillåtas begagna vare sig skriftlig eller munt lig hjelp, enär han ej tarfvar något biträde. Synnerberg. Jag afbröt ej allmänna åklagaren då han hade ordet. å Allm: ökl. Jag anbåller, att han måtte köras ut Synnerberg. Det förvånar mig, att hr krono fogden Levin, som är eti gammal domare, kan till låta sig sådana yttranden. Jag väntade icke ati blifva förolämpad. Domh. Hvarpå grundar sig Synnerbetgs fordrar Jaf Eriksson ? Synnerberg. På räkning. Jag har den med mig tror jag. (Framtagande och öfverlemnande räkningen.) Fordran har ursprungligen utgjort 120 rdr, hvaraf endast 85 rdr återstå, som på mig Nlifvit öfverlåtna. Det utgör ogulden hyra för tisrutn vid lägenheten Gustafsberg, hvarest Eriksson bodde en tid. . Domh. Känner notarien BSynnerberg stationsinspektoren Hellström? Synnerberg. Ja, något! Dömhafranden anmärkte härefter, att Grubbs och Synnerbergs uppgift i fråga om tiden, då de skulle gjort hvarandras första bekantskap, ej stämde öfverens, hvarpå Synnerberg genmälde, att det var lätt -förklarligt, att Grubb kunnat taga tnistö på dagen, enär mycket folk besökte Strömbom, hos hvilken Grubb bodde. Hvad Synnerberg sagt var riktigt. Om han ej velat hålla sig till sanningen, skulle han, som åhört hvad Grubb yttrat i denna del, kunnat instämma i den af Grubb hafda uppgiften; förmälande Synnerberg tillika, att han för att styrka fordringsanspråket samt visa att hans besök på Liljeholmen och samtal med Eriksson föranledts af denna orsak, uttagit stämRing å honom. : omh. Har Eriksson blifvit stämd? : Eriksson. Ja, i dag har stämning blifvit mig tillställd. Bäkningen är oriktig. Den upptager, att jag skulle bott ett belt år vid Gustafsberg, ehuru je ej bott der mer än ett halft år, hvilket alla vid Liljeholmen veta. Jag är icke skyldig Hagström mer än 15 rdr. Derpå har jag många bevis, och jag tror att verkmästaren Bish skall omer intyga förhållandet. Alltsammans är bard skoj.n a Domhafvanden tillspörde Pynnarberg, om an ej under samtalet med Eriksson frågat denne, hvarföre han ej ville följa med till källaren Riga, äfvensom varnat Eriksson för faran att hafva så mycket penningar på sig, om han blef häktad. Synnerberg förklaråde denna uppgift vara lögnktig, hvarefter hat framlemnade ett bref från xonsul Friedländer till Grubb, skrifvet en kortare : id före branden, hvari omförmäles, att en speku-, ant på sågen ville köpa sågverket, men ej huset, fvensom, att en annan, ej namngifven person pro! itineFat att arrendera sågen, samt att hr Friedlän! 1 i ee å ler trodde att Grubb skulle kunna påräkna 5000 dr i arrende. Synnerberg anmälde derjemte, att ittnen, kallade ä Grubbs sida, hvarom kan ej egde etskap, voro tillstädes. Ailm. ökl. Jag anser det högst oblygt, att Synerberg, på sätt som skett, söker slingra sig in il oken, och. böstrider fortfarande, att Grubb må l iltåtas begagna rättegångsbiträde. et Sedan Grubb på framställd fråga förklarat, attls an med tacksamhet antog Synnerbergs erbjudna iträde, meddelade domhafvanden, efter en kort f fverlåggning med nämnden det. beslut, att allenstund Grubb visat sig fullt qvalificerad att sjelf C vara i säktn,; kunde med stöd af 15 kap. 15 rätte-s ingsbalken den framställda önskan att få begag-lu w sig af rättegångsbiträde ej för närvarande biF las, stående det Grubb fritt att få de vittnen, m voro inkallade å hans sida, hörde. Härefter påropades vittnena. För. deras! amn och hvad de berättade, skola vi ent nan dag i korthet redogöra. a —— f: