Aftonbladet – 25 februari 1869, sida 2

boiaget 1-en framtid skulle anses ej motsvara sitt ändamål, K. Mit eger att öm dess tipplösning förordna. (p. B.) — Sockerpriset. Göteborgs raffinadörer hafva böjt priset å alla serters raffinad med 2 öre, å farin med 3 öre samt å sifup med 1 öre pr skålp. — Aseptin, hr Galins konserveringsmedel, lär, enligt ett inför Malmö landtbruksklubb aföltvet referat; Yara af verklig prak tisk användbarhet. Aseptinen är ett luktz och smaklöst ämne, hvilket är fullkomligt oskadligt. Man känner icke fullt kostnaden, men det har blifvit uppgifvet att den ej skulle öfverstiga 1 rdr pr centner. Amnet har af flere som. det synes teinligen grunds ligt blifvit profvadt. (MALMÖ HANDELST.) — Sturzen-Beckers begrafning firades i måndags i Helsingborg med ovanlig högtidlighet. Såsom man kunnat vänta, säger Helsingborgs Tidning, hade stadens invånare gemensamt velat uttrycka sin saknad vid den berömde skaldens och skriftställarens bår, och kyrkan var tidigt uppfylld af sorgklädda damer: Magistraten; stadsfullmäktige, jernvägsdirektionen och många enskilda personer hade infunnit sig, hvarjemte prof. Ljunggren från Lund och hrr Ploug, Paulsen och Gjödvad från Kjöbenhavn kommit hit för att öfvervara likbegängelsen. Likkistan, som sedan söndagsaftonen hvilade på en katafalk i kyrkans kor, var öfverhöljd af blommör, söm blifvit sända från när och fjerran. Vännerna i Kjöbenhavn hade sändt flera smakfulla kransar och äfven här på platsen hade den aflidnes slägtingar och Vänner samlat blommor och vintergrönt, för att i döden omgifva skalden med det han högst älskade i lifvet. Fn frisk lagerkrans var nedlagd på kistan utaf en af skaldens beundrarinnor. : Jordfästningen förrättades af kyrkoherden Witt, som inledde akten med ett tal öfver Alltings fåfänglighet, hvari han på ett lyckligt sätt lämpade detta predikarens ord-språk på den lefnadsbana, som ni var slu tad. Efter aktens slut, afsjöngs en kantat utaf musikföreningens kör af tåde damer och herrar. Ord till sången lydde: Hvila, rika skaldehjerta, Bergadt undan lifvets smärta, Hvila ljuft i ostörd ro! Dina drömmars mål du hunnit — Sångens son det urhem funnit, Der hans idealer bo. Ädle ande, löst ur banden, Upp till ljusa stjernelanden Sväfvar fri och lycklig du! Stoftet jordas, men ditt snille, Hvad det verkat, hvad det ville, Lefver bland oss evigt ju. Så farväl! För Sveas bjerta Tung är afskedsstundens smärta Vid den käre sångarns bår. Bland de namn, hon sluter inne Som ditt bästa, skönsta minne, Orvar Odds förklaradt står. -— 7 Derefter framträdde prof. Ljunggren till kistan och tolkade i den sveuska litteraturens namn, uti ett kort, men hjertligt och gripande tal, den aflidnes förtjenster både såsom skald och tänkare. Han erinrade om de strider för friheten, i hvars utkämpande han tagit del, om hans fosterländska sinnelag och hans stora betydelse inom vår litteratur. Han slutade med, att nedkalla frid öfver detta minne, som i oförvansklig glans skall stråla i våra häfder. Sedan prof. Ljunggren slutat sitt med mycken uppmärksamhet afhörda tal, framträdde hr Ploug till kistan och med vanlig vältalighet frambar sitt tack för hvad dr SturzenBecker verkat uti den nordiska enhetens tjenst. De hade gemensamt utstått mången hård dust för denna framtidens stora sak; och det var icke den aflidnes fel, att deras bemödanden strandat. Det ville han vittna vid den gamle vännens bår, att han varit en trofast och redlig vän, hvars minne många på andra sidan sundet, som önskat vara. här tillstädes, skulle ständigt bevara. I deras och i sitt eget namn bjöd han nu ett farväl åt skalden, och nedkallade frid och välsignelse öfver hans stoft. Då processionen utgick ur kyrkan spelades en sorgmarsch af skånska husarmusiken. Kistan bars af lärarne vid högre elementarläroverket, prestafverna fördes af prof. Ljunggren och redaktören Ploug och den aflidnes orden, Nordstjernan, bars af dr Netzler. Selan liket var nedsatt i grafven, afsjöngs Integer vite, utaf en dubbel-qvartett, hvarfter stadsfullmäktiges v. ordförande, hr Norlin, i det samhälles namn, som skalden se-: nast tillhört, bjöd honom ett sista och evigt arväl! — Om Sturzen-Beckers sjukdom och. ista stunder hafva blifvit utspridda några ktiga uppgifter, dem Helsingborgs Tidning ( ör sanningens skull rättar: I Februari må-: ad sistl. år började den svulst i benen, hvil4 Å 1 j en gjorde honom nästan oförmögen att gå, å att han blott ett par gånger under somnaren kunde komma ut i sin trädgård. Meta tiden tillbragte han liggande påklädd på lf n soffa. I slutet af September inflyttade an till staden för att vara under jemnarel! ikarevård. Han forttor ännu någon tid att illbringa dagen på soffan; men i medlet af ; )ecember måste han blifva qvar i sängen, ch har sedan dess icke varit mer än beöfligt ur densamma. Krafterna aftogo nu värkbart, med hög puls och sömnlöshet. g i ians själskrafter voro dock oförminskade,! ch ännu söndagen före hans död var AR fligt. Men på måndagen inträdde mattg