Raomänien och Serbien, ser det deremot ut Som om en sedan längre tid tillbaka underhålten tvistighet med Persien skulle urarta till krig. Schacken af Persien har med sin är dragit i sydvestlig riktning mot Bagdad eh turkiska regeringen har i största hast måst skicka 10,000 man till persiska gränsen. Genom dessa oupphörliga faror, som hota än från ena, än från andra sidan, kan den sjuke mannen aldrig komma till ro, utan kommer så att säga att förblöda äfven om ej något egentligt krig utbryter. Utom farorna utifrån har sultanen att frukta åtskilliga inre förvecklingar, hvilka ej utan vansklighet kunna utjemnas. För att tillfredsställa en i alla hänseenden rättvis fordran och tillika vinna anslutning af en betydande kriten folkstam, har sultanen uppfyllt bulgarernas länge närda önskan om frigörelse i kyrkligt afseende från det förra beroendet at det grekiska prestetskapet. För framtiden skola de hafva af dem sjelfva valda prester och biskopar, hvilka äro kunniga i bulgariska språket, en egen metröopolit i Konstantinopel och en synod, hvars domsrätt skall vara lika med den, som tillkommer den grekiske patriarken, och blott i rent andliga frågor skall den bulgariska kyrkan nu som förr lyda under nämnde patriark såsom den österländska kyrkans påfve. Detta sultanens . beslut har, såsom man kunnat vänta, ej setts med de blidaste ögou af det högre grekiska presterskapet, och patriarken har förklarat sig icke ämna ingå på den nya ordningen med mindre än ett allmänt kyrkomöte gifver tillåtelse dertill. Men ej heller bulgarerna äro rätt nöjda. Dels fordra de aflägsnandet af ett par grekiska biskopar, hvilka gjort sig särdeles illa omtyckta, dels önska de större nationel sjelfständighet. Detta är anledningen till den för någa dagar sedan omtalade böneskrift, som af 54 framstående bulgarer, både prester och lekmän, afsändes till konferensen och hvari antölls om dennas medverkan till, att Bulgarien måtte erhålla en särskild nationel styrelse med en folkvald kammare samt en af denna kammare utsedd ståthållare, hvilken endast skulle erbålla stadfästelse af sultanen, Turkiets år 1856 gifna löften till dem hafva icke uppfylts, säga bulgarerna, Denna böneskrift har nu haft den verkan, att Frankrike och Österrike ställt en uppmaning till turkiska regeringen att göra stora förändringar i den inre styrelsen, särskildt hvad anginge Bulgarien. Ungefär samtidigt hafva äfven de kristna bosnierna aflåtit en skrifvelse till sultanen, hvari fordras, att i Bosnien domar skola afkunnas på samt lagar, tulltariffer och andra offentliga kungöranden öfversättas till bosniska språket, vilket förstås af alla landets invånare, till och med af de der bosatta muselmännen, af hvilka senare det finnes ett stort antal, som ej förstår ett turkiskt ord. Åfven andra vigtiga reformer begäras. Den kristna befoikningen börjar således att röra på sig på de flesta ställen mom -det turkiska riket, till och med i det landskap, der muselmännen utgöra den öfvervägande delen af befolkningen, och hvarest de till större delen äro af samma folkstam som de kristna, hvilket sistnämnda förhållande dock ej synes inverka på den orättvisa och den hänsynslöshet, som ännu i våra dagar tyckas oåtskiljaktigt medfölja en turkisk styrelse, men hvilket är en:naturlig följd af mohamedanismens förakt för de otrogna. Ett bevis på huru turkarne fästa afseende på rättvisa och billighet mot de kristna är bland annat det nya bosniska provinsrådets sammansättning: detta räknar ej mindre än 14 muselmän, men blott 7 kristna och 1 jude, under det de kristva utgöra nära två tredjedelar af landets inbyggare. Hvilken liten utsigt de kristna under sådana förhållanden ha att få sina önskningar uppfyllda kan lätt förstås. Man märker för öfrigt i Bosnien samma aftagande af den turkiska befolk ningens antal, som visar sig på flera andra ställen i det osmaniska kejsardömet. I norra delen af Bulgarien var år 1864 den turkiska befolkningen 100,000 menniskor mindre än 10 år förut, oaktadt en ej ringa invandring från Kaukasien, och i staden Smyrna hade turkarnes antal från 1830 till 1860 nedgått till nära hälften eller från 80.000 till 41,000. I Bosnien uppgafs 1812 muselmännens antal vara 600,000 och 1857 400,000. Penna förminskring håller jemna steg med turkarnes aftagande välmåga och tilltagande osedlighet och utsväfningar. — At de asiatiska provinserna är det Armenien som vållar sultanen de flesta bekymmer. Än är det de grekiskeller romerskkatolska armenierna, som förfölja protestanterna, upphetsa de turkiska myndigheterna emot dem och nedrifva deras bönehus, hvarpå följa klagomål från de engelska eller nordamerikanska beskickningarne, som turkiska regeringen måste lyssna till; så har den nyligengålagt de gregorianska armenierna att återuppbygga en af dem nedrifven protestantisk kyrka i Erserum, Ån är det strid mellan de gregorian ska armenierna inbördes, klagomål öfver deras patriark o. d. Än klagas öfver, att kurderna göra infall, plundra och röfva, under det turkiska myndigheterna ej allenast icke lägga två strån i kors att hindra dessa röfvarehorder, utan till och med hjelpa dem och sedan mottaga andel i rofvet. Tillallt detta kommer, att de kristna armenierna i stort antal utvandra till Kaukasien, för att i fred och ro lefva under ryska spiran. NORD-AMERIKA. Enligt telegram från Washington af den 17 d:s till utländska blad bar representanthuset förkastat den föreslagna beskattningen af coupons. — Regeringen har afslutit en traktat med Columbia, hvarigenom Unionen blir uteslutande berättigad att gräfva en kat nal genom landtangan vid. Darien. SYD-AMERIKA. PRantara OÖWRan I TF rarndan: hav. mattagit föl